Sammanfattningsvis kan konstateras att de första decennierna av -talet blev avgörande för samernas landrättigheter i Lappmarken. Inga lagar eller förordningar reglerade denna omvälvning. Länsstyrelsernas administrativa beslut var inte legitimerade av högre myndigheter. Dess åtgärder underkastades inte heller någon juridisk prövning. Inte heller sedan lappskattelanden börjat betraktas som kronojord behandlades de enligt de principer som gällde för bofasta innehavare av sådan jord. Frågan om jordeböcker för Lappmarken i äldre tid har länge diskuterats från den felaktiga utgångspunkten att de påstådda jordeböckerna för Lappmarken var av samma typ som de i den odlade bygden. Men det som började kallas jordeböcker i Lappmarken vid slutet av -talet var inte annat än enkla skattelistor. När man upprättade en jordebok i slutet av-talet skulle ägorna besiktigas av fogden, länsstyrelsens häradsskrivare, en lantmätare och två nämndemän från häradsrätten.32 I jordeboken skulle i första hand antecknas mantal, byanamn (så småningom ägans nummer), åbons namn samt den kamerala jordnaturen (krono, skatte eller frälse). Från infördes ett nytt skattesystem i Lappmarken. Den första skattelängden upptar skattelappens namn och vilken skatt han skall betala.33 Dessutom finns en del namn på lappskatteland, men långt ifrån alla är nedtecknade. I en formellt riktig jordebok skulle samtliga skatteland ha varit uppmätta, kartlagda och mantalssatta. Landens jordnatur (skatte, krono eller frälse) skulle ha funnits inskriven. Skattläggningen skulle ha genomförts på plats av kronofogde, häradsskrivare, lantmätare och två nämndemän. Något sådant hade inte skett. De två personer som förberett skattläggningen hade bara rest från II 32 Se instruktioner för häradsfogdarna (1688), häradsskrivarna (1689) och landshövdingarna (1687). Samtliga är tryckta i Styffe 1852. 33 Länsräkenskaper Lappmarken 1695. Verifikationer, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=