avsedd för jämtländska förhållanden. Där fanns inga lappbyar före . I Norr- och Västerbotten fanns lappbyar sedan hundratals år. Formuleringen skapade inga tolkningsproblem i Norrbotten. Där hade länsstyrelsen slutat att utfärda inrymningar redan. När avvittringen nådde Arjeplog upprättades en lista på alla lappskatteland vid ett sammanträde juni .27 Det är sannolikt att kronofogden samlade in alla inrymningsbevis vid det tillfället. Totalt fanns då upplåtelser (några av dem innefattade flera områden), alla utfärdade före . I Arvidsjaur respekterades lappskattelanden samerna emellan även efter och många hade kvar sina inrymningsbevis. Därför avlät landshövdingenseptember en skrivelse till kronofogden. Denne skulle samla in nödvändiga upplysningar om “den rätt de från fordno haft till renbete” i Arvidsjaur. Kronofogden kallade samerna till ett möte oktober och sammanställde en lista på lappskatteland samt namnen på respektive innehavare. Samerna uppgav att landen “dels gått i arv inom släkterna och dels genom köp överlåtits på andra personer, å hvilka öfverlåtelser Konungens Befallningshafvande efter ansökning utfärdat immissionsbref ”. Fogdens begärde att få se inrymningsbevisen och samerna “aflemnade åtskilliga handlingar”.28 I Västerbotten behandlades lappskattelanden annorlunda än i Norrbotten. Ett brev från landshövding Lars af Schmidt till Kungl. Maj:t ger besked om praktiken under -talets första decennier. Då uppläts lappskatteland endast för renskötsel. Den som förlorade sina renar förlorade också ensamrätten till sitt renbetesland. Landshövdingen visste inte varför denna princip uppstått men han uppger att den tillämpades redan då han tillträdde, vilket var . Andra principer i Västerbotten 27 Prawitz 1967, ”Odlingsgränsen”, s. 56 ff. 28 Det utförliga mötesprotokollet med en förteckning på 29 lappskatteland och deras innehavare finns i Länsstyrelsen. Norrbotten. Landskansliet. Handlingar angående lappväsendet 18611910, E XXII: 2, HLA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=