43 ortodox katolsk synvinkel, uppvisar ändå detta svarta får en stark tilltro till djävulens makt; som god jurist visar han också en tendens att kodifiera och systematisera. Ordet ’Demonomanie’, som förekommer i titeln, blir i själva verket ’demonolatrie’ i en senare författares verk. Vi har alltså kommit framtill kulminationen av den diabolisering av häxeriet som vi tidigare berört. Ännu senare ger denna process upphov till termer som ’satanisk’, ’satanism’ och ’satanologi’, som till skillnad från namnen ’Satan’ eller ’Satanas’ var okända i Spanien ännu en bit in på 1700-talet. Till denna fas hör, som vi skall se, de vitt spridda föreställningarna att häxor och trollkarlar i sin dyrkan av Satan helt enkelt inverterar katolska gudstjänstbruk; därav den ’svarta’ mässan och andra riter som har bevarats i dekadenta kretsar ända m i vår tid, då de betraktades som perversa och begagnades av vissa författare mot slutet av förra seklet och början av detta. Bodin behandlar nästan alla aspekter av de magiska konsterna - inte bara traditionellt häxeri utan också spådom- och efter den fjärde delen tar han på sig uppgiften att vederlägga Johan Wiers berömda arbete.Wier (1515-1588), som var läkare åt hertigen av Kleve, hade använt rationella metoder för att analysera rapporterna omhäxor och trollkarlar, och han hade kommit till slutsatsen att deras straff inte var befogade. I öppet trots mot lagkodifikationerna, mot den lärda traditionen, både den kyrkliga och världsliga, samt mot de ständiga hänvisningarna till auktoriteten, diskuterar Wier och hans likasinnade fritt och kritiskt sina erfarenheter och tvivel, fastän ännu med viss försiktighet. Under första hälften av 1500-talet hade också andra försökt förklara sådant somtrollkarlars transtillstånd med naturliga orsaker; en berömd passage hos doktor Laguna berör detta ämne.^° Men den motsatta doktrinära tendensen frambringade nva och berömda frukter: till exempel av den lothrmgske ämbetsmannen Nicolas Remy (Remigius, 1554-1600), känd som Lorraines Torquemada, vilkens Dacmonolatria, utgiven 1595 i Lyon, ådrog sig häftig kritik.^' Den mest betydelsefulla aspekten av detta arbete, som grundar sig på förfärande erfarenheter och på principer som grundlagts i Mallens, är att ’mania’ blir ’latria’: den högsta dyrkan sombara Gud är värd riktar sig direkt och otvetydigt till Den onde på ett sätt somväcker fruktan och avsky. Remy var för Lorraine vad Henri Boguet var för Jura eller Pierre de Lancre lite senare för distriktet Labourd. Det har aldrig varit lätt att sätta sig in i tankarna hos dessa världsliga domare, av vilka en del besatt stor lärdom, eller att förstå deras aktiviteter i länder, som åtminstone i teormogillade ska. Dc magornm Dticnionomaniu sattes cniellertiel 1394 på Index; )tr htdice general de los lihros prohibidos (Madrid 1844), s 45a. De la Demonomanie, fol 218-32. Wiers arbete De praestigiis daemonnmet ineantationdnis ac venefieiis lih l\' trvektes i Basel 1364 och utkom sedan i liera upplagor inklusive Iranska översättningar. Den Iranska versionen av 1379 trvektes om i Paris i tva volvmer 1883 under titeln Histoires, disputes et discoiirs..., i serien Bibliotheque diabolie]ue. Texten återgiven i hans Materia medica 4, 73 (Antwerpen 1353), ss 4211. Sie Remigii Daemonolatria lih 111, e.v jitdieiis eapitalibiis noningentoriim plus minns bominnm, f/ni sortilegii irimen intra annos (/iiindecimin l.otbaringia capti fiiernnt (l.yon 1393); även senare upplagor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=