Festskrift tillägnad Gerhard Hafström 148 I 1734 års lag återfinnes bestämmelserna om dulgadråp i Missgerningsbalken 27 kap., så lydande: »Finnes man eller qvinna å landet dräpen, och varder ej någon lagliga til dråpet vunnen inom natt och åhr, eller skiäliga therföre misstänckt; tå skal Häradet efter mantalet böta för thet dulgadråp hundrade daler: Tage halft Konungen, och halft målsäganden.» Vid Mo häradsrätts ting i öreryd den 24 september 1760, § 5,^®^ avlades ett vittnesmål av Carl Arfvidsson i Stora Hesta, 80 år gammal, i socknen med samma namn. Denne hade bott på sin gård i socknen i hela sitt liv. Han hade i sin ungdom av sina förfäder hört talas om, att på allmänningen Flankemon hade Mo och Västbo häradsskillnad gått »uti en Klynni Fur» ett bösskott norr om milstolpen. Han hade hört en sägen, »att en Frantsos på denna moo skolat blifvit mördad», för vilket mord Västbo och Mo härader blivit ålagda att svärja sig fria med ed; i annat fall skulle de fällas för dulgadråp. Västbo härad hade fällts och hade därför ålagts att av vart matlag erlägga ett »snöhrett kalfskin». Sista gången en dulgadråpsbot utdömts synes ha varit så sent som år 1859. Omständigheterna var följande. Den 3 december 1857 hade en västgötsk gårdfarihandlande, alltså en s. k. »knalle», Jonas Lundberg funnits död på Bredsjö ägor i Norra Vedbo härad »utan att någon till dråpet blifvit lagligen vunnen eller ens skäligen misstänkt». I utslag den 3 december 1858 förklarade Norra Vedbo häradsrätt, att »saken varder öfverlemnad åt framtiden, då mördaren möjligen kan upptäckas».^® Kronolänsmannen A. I. Wickbom instämde därefter samtliga innehavare av hemman inom häradet med yrkande om ansvar för dulgadråp. Den 16 december 1859 avkunnade häradsrätten följande utslag: »Enär mer än natt och år förflutit efter det gårdfarihandlanden Jonas Lundberg från Gissarp af Nittorp socken uti December månad år 1857 blifvit dräpen å Bredsjö ägor inom detta härad, utan att någon till dråpet blifvit lagligen vunnen eller ens skäligen misstänkt samt svaranderne ej haft något att till sin befrielse andraga. så ock med stöd af 27 kapitlet 1 § missgerningsbalkcn, pröfvar Häradsrätten rättvist döma Norra Wedbo härads hemmansinnehafvare att efter förmedlade mantalet för nyssnämnda dulgadråp böta etthundra daler med femtio riksdaler riksmynt till tvåskifte emellan konungen och åklagaren samt att äfven på enahanda sätt gottgöra uthärads Nämndens rese- och dagtraktamentskostnad för inställelsen den 26 sistlidne Oktober med 83 riksdaler 78 öre riksmynt, enligt vid handlingarne fogad räkning .» Besvärshänvisning Det skulle emellertid nu inte dröja länge, innan dulgadråpet skulle försvinna ur den svenska strafflagstiftningen. I Lagkommitténs förslag till 38a Renoverade domboken för Mo härad, 1760, Göta hovrätts arkiv. Jag tackar lektor Einar Persson, Göteborg, för denna upplysning. Norra Vedbo häradsrätts dombok 21 okt. och 3 dec. 1858.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=