57 Oiii vi mi Iran laiulskapslagariia (ivori'a till de allmänna landsla^'arna ooh Maxims l-nikssons stadslag, linna vi, alt dvn sonaro i stort sett tc'iljer landskapsriitten ilraga om gil'toinaimaskapet. (liltoinan var i l(■>rsta hand far »‘tier mor. I’anns ej far eller mor. skulle nägon av fliekans friindt'r vara giftoinan enligt sainina ordning som hetriitfaiule arvsfiiljden. Stadslagen har emellertid ett intressant tilliigg: i vittnens närvaro kunde far eller mor pa sin diulshädd »i sin yttersta tima» ät sin dotter. Med tanki* pa den stora betydelse den kanoniska rätten tilhniitte en dcieiides »yttersta vilja». :ir del sannolikt, att didta tilliigg i stadslagen tillkoininit pä kyrkligi initiativ, häirntsättningiMi f(’)r ett dylikt tihordnande torde ha varit, att flickan saknad(‘ niirinare friinder. Att far eller mor skulle ha hefogenhid att ined fiirhigaende av iiiira friinder iitse oskyld piasoii till dotterns giftoinan, IVnc'talh'r inti' sannolikt.**’ »i diullira daghnin». tiirordna »forinan», fihinyndare, giftoinan 1'itt exempel jia k\inna som giftoinan linns i en handling Iran 1da en fininiigen horgariinka i Stoekhohn Imslrn ('.rislin gifte horl sin hrorsdoller Margilla med sedermera radinannen Peter Olofsson, »llon gaff heskedhelieoin nianne Peter Olafsone sina hrodher dotter .Marghitle». heter det. Tillsannnans ined fliekan fiek den iikta mannen av hennes faster en ansi'iilig inedgift Ivarom mera nedan s. 74).*’ 1 de iildre hesliinmielserna angät'nde kvinna som gillonian vidlogo emelli'ilid landslagarna en viktig tiiriindring. Anmiirkningsviirt iir, att denna kommer till synes redan i Magnus lAikssons landslag, som jn iir nngefiir samlidig med stadslagen (hada frän o. 1H501. De hada landslagarna stadga uttryckligen — i att giftoinan skall vara »man oeh ej motsats till stadslagen kvinna, doek med moders rad».*^ Moder kunde alltsa inte liingre vara sin dollers giftoinan. \’isserligen fiek modern den lilla kompensalionen. all hennes samtycke till dollerns giflermäl fordrades: men dä miijligheteii alt inneha git tomannens vidsträckta befogenheler herinades säviil henne som iitlens livriga kvinnor, intriidde hiirvidlag en fihsiimring i kvinnans riiltsliga ställning. Med nigangspmikt Iran giingse fiirestiillningar all nlvecklingen under niedelliden sliidse gati mot en allt stihre Irihel fih' kvinnan och all kyrkan hiirvidlag varit den pådrivande kraften, ligger det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=