191 l)(“niia ur.^itinla I('nkrislna hriWlopssed ht).s iokt“-i;ernianska tdlk visar tai inr(“ Iriiiulskap nu*d dot j^tMiiianska biläi^rvl. soin iMidasI kail tiirklaras därii,HMioni. all del linns ell jjjeneliskl saniliand di'in emellan. I'orskare. scnn sysslal med lornindiska hridlopssiHler, ha oeksa idenlil'ii'ral den I'inkrislna sedvänjan ined den i^ernianska.“' Pa denna upplallnini^ vilar oeksa den liiir framlagda nnders(')kningen. (lenh'inol denna mening har emellerlid gjorls gällande, all sängledningiMi hos de gminanska tolken Törst sent fåll någon riillslig helvdelse oeh all delta är all tillskriva inflytande från kanonisk räll: sedens förekomst hos ieke-germanska folk (öre kristendomen skulle sakna all helydelse fiir den germanska riillen. skola diirför hiir granska kiillornas vitlneslxird helriiffaiuh' siingledningens aldi-r oeh ursprung. Det gäller hiir (ål deljirohlem i ell slorl oeh htåydelsefiilll sammanhang, niimligen hrviningen mellan germansk oeh kanonisk riitt, i första hand den kanoniska riillens inflylande på de svenska landskapslagarnas iiktenskapsriill. Den h'lljande framställningen iitgcir delvis en sainmanfalIning av vad som nllalals i det f(’)r(‘gående. håirst oeh friimsl hcir det understrykas, all siingledningen i de förkrisina exemplen stiidse skedde i luiglidliga former samt i vittnen s n ii r v a r o. Resnllatet av sina forskningar i Tornindiska hridloiisrilnal sammanfallar en lysk vetenskapsman på hdjande siill: »Naeh einem genuånsamen Malde nnd wahrseheinlieh aiieh Opfer halte das nenvermiihlte Paar vor Zengen das HranIhetI zii hestcMgcm, womil tasl die Idie endgillig vollzogen war,»-- ritalandet kiinde, om man ulesluler orden om offret, lika viil ha avsell svensk landskapsriill. .\ll hesligandel av den ii kla siingen redan hos dessa liirkrisina folk liksom senare hos dt' germanska slädse sknlle ske i vittnens niirvaro visar, all del hiir var fråga om en r ii I I s h a n d 1 i n g, inte endast om en tom eeremoni. Man kan för (ivrigt ifrågasiilta det herälligade i all med lilliimpning av' moderna doktriner draga njip skarpa griinslinjer mellan rätlsakl och eeremoni, då del giiller folk mera ursprungliga oeh mindre reflekterande än niilidens miinniskor oeh siikerligen i många fall omedvetna om skilliuuh'n mellan räll oeh s(‘(l man sknlle kunna tillägga mellan riiti, sed och kull. »Del finns iek(‘ hos de gamla nordhorna några 'sociala'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=