100 incra kunde rc'nviirva. I pplandslagen gcu- eniellertid pä denna punkt ett l)etyd(‘lsel‘ullt tilliigi,': >ndirn gull och henur hion»: utom guld och trälar. Denna den dyrbaraste hisegendoiuen ägde inanlum alltjämt allena. Dessa ord. som hryta rytmen, ha sannolikt inte ingått i den muntliga lagsagans avtattning utan tillagts \ id redigeringen 1200. Inte heller i den lasta egendom, som mannen förfogade r»vt‘r IVire giftermålet, iigde hustrun nagon giftorätt, liksom onnäid mannen inte hade någon del i hustruns jordegendom. På samma siitt fiirhöll det sig med den jord. som av caulera parten ärvdes efter iiktenskapets ingående; hiirvidlag fanns inte nagon egtaidomsgemenskap makarna emellan. Orden »till all den riitt som är uppliindsk lag'> syfta pa (ivriga hirmaner. som genom giftermålet tillkommo hruden. sahnula liennes lagstadgade rätt till morgongåva. Man har menat, att Upplandslagens giftermalsformel som helhet betraktad inte kan vara särskilt alderd(jmlig. Aven om rytm och allitteration skulle tyda pä gammal hävd. skulle orden »uppländsk lag» visa. alt formeln avfattats hirst vid lagens redigering, l p])- land som namn pa lagsagan kom nämligen till fiirst ar 1290.-' Det fcirefaller som en något modifierad slutsats låge niirmare till hands, nändigen att formeln som helhet helraklad fanns redan tidigare, och att vid nedskrivandet endast smiirre tillägg eller ändringar gjorts, lin jämfcirelse med ordalydelsen i 1 lälsingelagen ;ir hiirvidlag givande. Det heter diir (.\H 3) : till hej)ers ok til husfru, ok till siamg halfwra' till lasa' ok lykhe. ok till laglue |)ri{)ungic. ok til alz j)a's han a adler han afwhn fa i liizcirum til alan j)aMi rad war high ann. Man finner, att Upj)landslagens niickliv hiir återges med den av hiinsyn till allitti'rationeu ntan tvivel ursprungligare formen /(/A7(c: \ idare saknas orden »utam gull och heuue hion». vilka som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=