nya frågor efter girjasdomen ment kunde anföras för att samerna faktiskt hade behov inte bara av att jaga och fiska för husbehov och avsalu, utan också av att göra upplåtelser. Minoriteten lyfte att en viktig fråga för 1883 års kommitté i lagstiftningsarbetet inför 1886 års lag var risken att en enskild sames upplåtelser av rätt till jakt eller fiske på ett område där flera samer hade rätt att verka gemensamt kunde skada övrigas möjligheter att jaga och fiska samt bedriva renskötsel. En same – alltså en rättighetshavare – skulle inte till skada eller risk för skada för övriga samer – andra rättighetshavare – rörande samma område få upplåta rätt till jakt eller fiske om inte samtliga rättighetshavare, det vill säga alla samer i området, samtyckte till en sådan upplåtelse. Denna princip benämndes som en grundsats av kommittén. Högsta domstolens minoritet ansåg att den här uppfattningen var väl förenlig med vad som annars gällde i fråga om samfällda rättigheter, exempelvis på samfälligheter enligt jaktlagarna och fiskelagarna, i 1734 års byggningabalk och i 1904 års lag om samäganderätt. Principen enligt dessa regler är att varje delägare har rätt att nyttja egendomen till husbehov, men att upplåtelser kräver enighet bland delägarna. Förbudet för renskötande samer att göra upplåtelser motiverades i förarbetena inte med att staten ansåg sig disponera över den egna jakt- och fiskerätt som skulle följa med den äganderätt till marken staten ansåg sig ha, utan med lämplighetsöverväganden baserade på främst den antagna oförmågan hos samerna att hantera sådana frågor. Hade det varit fråga om att staten avsåg att disponera över sin egen upplåtelserätt skulle det enligt minoriteten ha saknats skäl att avgöra frågan med stöd enbart i sådana lämplighetsöverväganden. Att ersättningen för upplåtelserna skulle användas till förmån för samerna borde också tolkas som att avsikten var att kompensera samerna för upplåtelser av jakt och fiske, trots att samerna egentligen hade rätten till all jakt och allt fiske i området. Redan lagtexten talade för en tolkning av det slaget eftersom en sådan rätt till intäkter utgjorde ett avsteg från vad som annars typiskt sett gäller. Minoriteten noterade också att frågan om samernas rätt till jakt och fiske hade berörts i en rad olika statliga utredningar under 1900-talet. Den samlade bilden som utredningarna gav uttryck för var att samerna hade en ensamrätt och att staten på samernas vägnar upplät jakt och fis563
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=