kapitel9 – den sameby som använder markerna – och skälet till det är just rennäringslagens bestämmelser. Konsekvensen av Girjasdomen har hittills varit att varje sameby behöver stämma staten för att få sina rättigheter erkända. Vissa otydligheter i fråga om hur rennäringslagen ska tolkas kan sägas ha blivit ännu mer svårtydda i och med Girjasdomen. Ytterligare frågor har också uppstått om vilka rättigheter som samebyarna har. I vilka fler avseenden är deras rättigheter starkare än vad som framgår i lag? I vilka andra situationer ska vi jurister gå tillbaka till tiden före år 1750 för att veta vad som gäller? Det är svårt att säga annat än att förutsebarheten hade varit större om Högsta domstolen hade landat i den slutsats som såväl hovrätten som Högsta domstolens minoritet gav uttryck för (om än på något olika sätt), det vill säga att renskötarnas rättigheter framgår i rennäringslagen. När Hovrätten för Övre Norrland dömde i Girjasmålet kom den fram till att Girjas sameby visserligen hade bättre rätt än staten till jakten och fisket i Girjasområdet, men att samebyns rättigheter var uttömmande reglerade i rennäringslagen. Samebyn hade därför ingen rätt att upplåta jakt och fiske. Hovrätten förklarade att de förarbetsuttalanden och författningar som staten hade hänvisat till i målet, närmast ledde till slutsatsen att staten inte ansåg sig ha jakträtt eller fiskerätt på områden som hade anvisats till ”lapparnas uteslutande begagnande”. Något tydligt uttryck för inställningen att staten hade någon sådan jakträtt och fiskerätt fann man inte förrän i förarbetena till 1987 års jaktlag. Vid den tidpunkten – när staten alltså tycktes ha underlåtit att hävda någon egen jakt- och fiskerätt i åtminstone hundra år – kunde staten inte genom förarbetsuttalanden ha tillgodogjort sig samernas jakträtt och fiskerätt med rättslig verkan. Hovrätten bedömde att staten inte hade någon rätt till jakt efter småvilt eller till fiske i området. Som en konsekvens av det hade staten inte rätt att som fastighetsägare upplåta småviltsjakt och fiske där. Samebyn hade därför bättre rätt än staten till jakten och fisket. 560 Hovrättens bedömning 9.2.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=