kapitel8 Dessutom ansåg utskottet att de dåvarande bestämmelserna om nyttjanderättsupplåtelser förmodligen hade tillämpats väl restriktivt. Vandringsstugor i fjällen, enstaka fritidsstugor och begränsade upplåtelser av fiske borde enligt utskottet inte behöva innebära några egentliga hinder för renskötseln. Enligt utskottets mening omfattade renbetesmarkerna i fjällområdet så betydande arealer att det borde finnas utrymme för ett större antal upplåtelser, till exempel av fiske, utan att samernas rätt träddes för när.1067 Vid sin tillämpning av 1971 års lag fortsatte länsstyrelserna att ha en dialog med samebyarna innan upplåtelser gjordes.1068 I praktiken hade samebyarna ett mycket stort inflytande över beslut om upplåtelser. Upplåtelser av fiske föregicks av att samebyarna fick undanta vissa vatten från upplåtelser. Upplåtelser av småviltsjakt föregicks av att samebyarna pekade ut förbudsområden där inga upplåtelser fick ske. Dessa förbudsområden respekterades av länsstyrelsen. Inför älgjaktsupplåtelser hördes samebyn i varje enskilt fall och hade vetorätt. De samebyar som önskade det hade i Jämtlands län vissa möjligheter att genom underupplåtelseavtal själva hantera upplåtelser av småviltsjakt. Så skedde till exempel i Tåssåsen och i Mittådalen.1069 530 1067 JoU1971:37 s. 48. 1068 Såvitt avser älgjakten inhämtas enligt länsstyrelsen i Jämtlands län fortfarande samebyarnas samtycke inför nya upplåtelser, eftersom älgjakten ses som ett intrång i samebymedlemmarnas jakträtt. Se SOU2023:46 s. 510. 1069 Enligt uppgifter nertecknade i anteckningar från samtal med bland andra tjänstemän på länsstyrelserna i Jämtlands, Norrbottens och Västerbottens län och från en samebymedlem som satt med i Rennäringsdelegationen i Jämtland på 80-talet, Renmarkskommitténs diarium, diarenr komm2022/00005/N2021:02 nr 194, Riksarkivet. Se även Lantbruksnämnden i Jämtlands läns beslut den 14 maj 1990, RD1990:3 nr 1 där historiken kring ripjakten beskrivs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=