kapitel8 medan det andra kallades för Rogen och sträckte sig ned till Slugufjället (nu Slagufjället) i Idre. Hede tingslag beslutade dock att ansökan måste visas för Funäsdalens samt de omgivande byarnas byamän, eftersom det hade berättats att Funäsdalens byamän hade betalat avrad för slåttern i Gröndalen. Ansökan tycks inte ha lett till någon skattläggning; i vart fall saknas det uppgifter om det. År 1767 skattlades dock Slugufjället kortvarigt till Anders Torkelsson Fjellströms son, Nils Andersson Fjellström. Utöver Slugufjället uppläts Lofsdalsfjällen, Lofsdalsskogarna och Lillfjället. Upplåtelsen var förenad med villkor, bland annat att nyttjaren sommartid inte fick hålla till där Lofsdalsbönderna hade slåtter eller betesmarker. Inte heller fick nyttjaren fiska i de sjöar som bönderna betalade avrad för, eller jaga där bönderna brukade jaga eller bedriva fångst. År 1773 kom Nils Fjellström med en ny ansökan eftersom han ville att den norske samen Jon Andersson skulle få utnyttja området tillsammans med honom, vilket beviljades. Efter att bönderna klagat över att samerna jagat älg och orsakat skador på slåttermarkerna beslutade rätten år 1775 att de båda samerna skulle fördrivas från Lofsdalsfjällen. Lillfjället och Slugufjället nämndes inte i det beslutet, men när saken behandlades på nytt år 1788 menade rätten att samerna hade förlorat rätten även till dessa områden.991 I början av 1800-talet väcktes frågan om Anders Fjellströms tidigare ansökan om bland annat Slugufjället på nytt till liv. Samen Olof Hindricksson med medsökande skrev till myndigheterna med en begäran att samerna måste få tillbaka de fjälltrakter de tidigare innehaft, som på okända grunder hade tagits ifrån dem. Hindricksson hänvisade till Anders Fjellströms ansökan. De fjälltrakter som nämndes var Slofjället, Slugufjället och Lillfjället samt Långbrottet och ”de fjäll som ligger mellan Gröndalen och Malmagssjön”. Mot detta protesterade byamännen i Funäsdalen och Tännäs. De menade att de marker som samerna gjorde anspråk på var samma marker som av ålder tillhört byamännens skattehemman och som genom betald avrad och ökeskatt hade blivit lagda till 492 991 Willenfeldt, 2004, s. 86–90. Se också Larsson, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 11 k, s. 4 och Rumar, 2014, s. 134.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=