kapitel8 till bönder kunde av kungliga befallningshavaren användas som argument för att de inte behövde fiskevattnen och att man därför kunde ta dessa ifrån dem. Larsson beskriver också fall när samer hade protesterat mot anläggande av ett nybygge eller fäbodställe. Några exempel: I en tvist år 1762 stämde lapparna i Ansättfjället och Stenfjället bönder i bland annat Tångeråsen och Lien om gränserna för böndernas fäbodar. Häradsrättens utslag innebar att bönderna fick rätt; de båda skattefjällens gränser bedömdes ligga ovanför fäbodarnas placering. ”När detta i Rätten upplästes, wille Lapparna icke wara dermed nögde, så wida ej allenast deras fordna område för afrad blefwe förminskad, utan ock Fiskesjöarne dem ifrån gångne, hwaraf deras föda til en del består”.895 År 1763 uppläts ett fäbodställe vid Ålderfjäll till en kronolänsman och fyra bönder. Av häradsrättens dombok framgår att skattelappen Anders Torkelsson, som mot årlig avrad hade hela Ålderfjället, hade inställt sig vid syneförrättningen och ville bestrida fäbodinrättningen. Synemännen, som inte fann minsta tecken till att renar eller andra kreatur hade trampat eller betat den sommaren, ansåg att Anders Torkelsson kunde undvara marken.896 Larsson summerar att i hans utredning har det inte kunnat utrönas, med undantag för ett beslut av Offerdals tingslags häradsrätt år 1762, att någon protest från samer har beaktats vid anläggning av nybyggen och fäbodar eller vid upplåtelser av kronofisken under åren 1741–1800. De avslutande avvittringsåtgärderna under 1700-talet har inte berört samernas renbetestrakter, skriver Larsson.897 448 895 Larsson, 1968–1969, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 4 b, s. 38 ff. och band 4 f, s.42. 896 Larsson, 1968–1969, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 4 c, s. 15 och band 4 f, s. 42 897 Larsson, 1968–1969, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet, band 4 f, s. 48.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=