historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län stor vikt vid bedömningen av markens rättsliga status. Vilka markanvändningsrättigheter som har funnits beror nämligen i stor utsträckning på hur lokalbefolkningen har uppfattat rättigheterna. Samerna, som tillhörde särskilda lappförsamlingar, fick inte sitta i socknarnas kommunala organ. Nämndemännen i domstolarna utgjordes av bönder och kronans lokala företrädare utsågs bland bönder. Jämtlandssamerna var också, till skillnad från vad som var fallet i Lappland, inte folkbokförda som kommun- och församlingsmedlemmar. Kommunerna i Jämtlands län hade därför inget fattigvårdsansvar för samerna. Det samiska folket kan alltså sägas i administrativt hänseende ha levt mer separerat från jordbruksbefolkningen i Jämtlands län jämfört med i Lappland. Den samiska rättsordningen kan naturligtvis oavsett kronans inställning ha uppfattat siidan eller den enskilda familjen som ägare till skattefjällen, men att någon sådan uppfattning bekräftades av domstolarna, andra myndigheter eller befolkningen i stort syns inte för Jämtlands del. Det finns sammanfattningsvis flera omständigheter som talar för att den samiska bruksrätten på skattefjällen var mer lik avradslandsinnehavarens rätt än skattebondens och lappskattelandinnehavarens. Även om en ensamrätt till jakt och fiske skulle kunna konstateras (i betydelsen intrångsskyddad rätt), bör det då inte handla om någon från kronan självständig ensamrätt. Innebörden är i så fall att det inte har rört sig om Girjasrättigheter (det vill säga rätt till upplåtelser). Snarare har det varit fråga om en rätt liknande en arrendators rätt. Även en arrendator har ensamrätt att nyttja marker i enlighet med sitt arrendeavtal, men får inte göra upplåtelser utan markägarens samtycke. Rättigheterna på skattefjällen ser ut att ha sitt ursprung i en statligt hävdad dispositionsrätt, inte bara en av överhögheten betingad beskattningsrätt.791 Särskilt mot bakgrund av hur domstolar och myndigheter har agerat, talar övervägande skäl för att skattefjällsinnehavarnas ställning liknade avradslandsinnehavarnas. Min slutsats blir därför att skattefjällsinnehavarna visserligen hade ensamrätt till jakt och fiske, men inte hade rätt att göra upplåtelser utan kronans godkännande. 413 791 Ytterligare en publikation som kan nämnas är den mer samtida Tideman, 1750. Tideman skrev att lapparnas fjälltrakter räknades som avradsland, s. 21 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=