785 NJA1981 s. 1, s. 208. 786 NJA1981 s. 1, s. 197 och 234. historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län domstolen. Övervägande skäl talade emot att förordningen omfattade skattefjällsinnehavarna. Den fick i stället närmast till följd att skillnaden klarare än tidigare markerades mellan å ena sidan skattebönder och å andra sidan samerna på skattefjällen.785 Såvitt gällde frågan om jakt- och fiskerättigheter på skattefjällen konstaterade Högsta domstolen, som nämnts i avsnitt 8.2.2, att samernas rätt till jakt och fiske historiskt hade utgjort en starkt skyddad bruksrätt som var fredad mot intrång av enskilda.786 I fråga om samerna historiskt också haft rätt att upplåta jakt och fiske var läget enligt domstolen mer oklart. I äldre tider hade upplåtelser från samers sida förekommit, i vart fall beträffande fiske. Emellertid hade också kronan under 1700-talet och i början av 1800-talet gjort upplåtelser av vissa fisken på fjällen. Högsta domstolen prövade även hur avvittringen hade påverkat samernas rättigheter på skattefjällen. Domstolen påpekade att den avvittring som år 1752 hade påbörjats i Jämtland hade upphört redan år 1786 innan den nått fjälltrakterna. Den händelse som därefter fick mera ingripande betydelse för skattefjällens del var tillkomsten av 1820 års stadga angående avvittringsverket i Jämtland. Stadgan präglades av den ekonomiska liberalismens tankegångar. Avvittringens syfte var, enligt vad som framgår av stadgans 1 §, inte bara att bestämma gränser utan också att tilldela hemman behövliga nya marker av kronojord och allmänt främja kolonisationen inom landskapet. Avvittringen skulle enligt 2 § sträcka sig till alla kronoallmänningar och avradsland samt till alla de byar, hemman och nybyggen som inte redan hade undergått lagligen stadfäst avvittring. I 10 § framgick att, om efter föregången avvittring kronomarker återstod som på grund av bristande uppodlingslägenheter inte kunde användas till nyhemmans eller torps anläggning, markerna borde särskilt avrösas (markeras ut och skiljas av) och vårdas såsom kronoallmänningar. Samerna nämndes inte i författningstexten. Genom tillämpningen av denna stadga under 1820- och 1830-talen fick nybyggen i skattefjällens närhet sina områden väsentligt utökade. Samernas intressen verkade i allmänhet inte ha blivit beaktade vid avvit409
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=