historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län skriftlig gränsreglering) ägde rätt att jaga ”dyr” (det vill säga främst älg) och ekorre inom ett område av cirka nio mil från ”Straum”, vilket var osäkert om det avsåg Ströms kyrka eller Ströms vattudal. Oavsett innebar detta att jakträtten berörde en del – eventuellt den väsentliga delen – av de omtvistade fjällen. Om jämtarna fortfarande utnyttjade rätten under 1600-talet var dock inte känt. Däremot fiskade tydligen jämtar från bondebygden vid den tiden i övre delen av Ströms vattudal, där de bland annat innehade avradsfisken. Där såg det enligt Högsta domstolen också ut att ha förekommit brytning av kvarnsten vid Kvarnbergsvattnet, och sannolikt fäboddrift på vissa ställen. Någon bofast bondebefolkning hade förmodligen inte funnits i området, även om bygden i Sörli och de nya bosättningarna i Nordli låg ganska nära. Skattefjällens centrala delar lämnades, såvitt framkommit i målet, i stort sett i fred av de bofasta. Där verkade inga andra än samer ha utövat renskötsel och fiske. Ivad mån samerna på området verkligen ansågs ha en ensamrätt i dessa avseenden hade dock inte klarlagts. Såvitt framkommit hade frågan inte ställts på sin spets vid den tiden, konstaterade Högsta domstolen.777 Samebyarna gjorde gällande att fjällen disponerades av olika kollektiv – siidor – som fördelade bruket av de skilda fjällområdena enligt en särskild samisk arvsordning. Högsta domstolen fann inte stöd i utredningen för att det hade förekommit någon sådan byindelning med kollektiv som bärare av rätt i Jämtland, i motsats till vad som var fallet i landets nordligare delar. Under alla förhållanden var det enligt Högsta domstolen oklart hur samernas kollektiv hade varit organiserade på skattefjällen.778 Högsta domstolens bedömning för skattefjällen var att förutsättningarna vid Brömsebrofreden hade varit ogynnsamma för att samerna på de omtvistade fjällen skulle ha kunnat förvärva en rätt motsvarande skattemannarätt eller liknande. Samerna hade varit få till antalet i förhållande till områdets storlek och haft få renar. Bruket hade alltså varit föga intensivt. Dessutom hade det förekommit en del konkurrens om bruket från de bofastas sida. Det var tveksamt om det hade funnits någorlunda fasta 405 777 NJA1981 s. 1, s. 194 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=