historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län ning till detta. Att brevet – i enlighet med Strijks instruktion – utfärdades på drottningens vägnar var enligt domstolen uppenbarligen inte uttryck för att man på högre ort hade tagit ställning till dess innehåll.771 Högsta domstolens slutsats blev att oaktat att brevet och vissa andra handlingar från tiden efter Brömsebrofreden inte hade så stort bevisvärde i målet som sameparterna gjorde gällande, utgjorde de ändå ett belägg för att samer från statsmakternas sida hade vunnit erkännande och skydd i fråga om sitt nyttjande av vissa områden. Högsta domstolen uttalade också att utredningen i målet utan tvivel gav stöd för att samer åtminstone i landets nordligaste delar ansågs ha ett rättsskydd mot utomstående som liknade vad som tillkom skattebönder. Om de ansågs jämställda med skattebönder också i övrigt, exempelvis i fråga om sin rätt att förfoga över områdena, var däremot oklart.772 Senare uttalade domstolen att man i de nordligaste lappmarkerna får räkna med att särskilda förhållanden hade påverkat myndigheternas inställning till samernas rätt, och att det också var möjligt att samisk landssed i viss mån hade påverkat domstolarnas bedömningar där. I dessa nordliga trakter hade samer nämligen i stor utsträckning deltagit i häradsrätterna som ledamöter i nämnden.773 Beträffande skattefjällen uttalade domstolen att deras norska förhistoria kunde tänkas ha påverkat rättsläget också efter att de hade kommit under svensk jurisdiktion. Man kunde inte av utredningen kring myndigheternas behandling av skattefjällen dra några bestämda slutsatser om områdenas rättsliga ställning vid tiden för Brömsebrofreden. Statens påstående i målet om att skattefjällen vid den tiden utgjorde avradsland var alltså inte styrkt. Vad som framkommit om samernas skatteförhållanden tydde å andra sidan knappast på att deras rätt på skattefjällen vid denna tid likställdes med en skattemannarätt.774 Beträffande samtliga områden som ingick i Skattefjällsmålet uttalade Högsta domstolen att det såvitt framkommit i målet inte hade funnits 403 771 NJA1981 s. 1, s. 187 f. 772 NJA1981 s. 1, s. 188 f. 773 NJA1981 s. 1, s. 191. 774 NJA1981 s. 1, s. 192.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=