kapitel8 talets senare del närmast betraktades som ägare till mark som de innehade i dessa trakter.770 Sameparterna lade i målet särskild vikt vid ett frihetsbrev för Tomas Jonsson den 3 mars år 1646, utfärdat av landshövdingen Hans Strijk. Av handlingen framgår att Tomas Jonsson, ”fiellde Lappe”, hade uppvisat ett frihetsbrev ”opa sin Marck och fiäll”, utfärdat av danske kungens tjänstemän. Eftersom ”samme fiällen som de åbo och bruka” nu tillsammans med Jämtland fallit under Sverige, unnade och beviljade Strijk honom nu på drottning Kristinas vägnar fjällen Dronnerijs och Hittefiell, för vilka han skulle betala tre riksdaler specie ”medh diurskutningh som af allehanda slag falla kan”. Han skulle vidare vara förpliktad att ”förhålla och bruka sigh innom sine fiällers Råmerkien och grentzer” utan att göra bönderna ”på deris Bolsbyiar, Råmerkien och grentzer någon trångmål eller skada”. Ibrevet befalldes ”allom dem som wederbör att de honom uthj dette sig gifne frijheetz breefopå bem:te fieller omolesterad och oqualld förblifwa låtha”. Att döma av Strijks brev samma dag till landshövdingen Ivar Nilsson i Gävleborgs län hade Strijk gett ett liknande brev till Mårten Jonsson, ”finnekungh uthj Lappefiellenn”, vilken på motsvarande sätt som Tomas Jonsson uppvisat ett tidigare frihetsbrev som han fått ”opa sine fiäller”. Högsta domstolen bedömde att brevet visserligen gav det allmänna intrycket att Tomas Jonsson inom vissa avgränsade fjällområden hade en stark rätt till marken; en rätt som från vissa synpunkter kunde jämställas med skattemannarätt. Med hänsyn till handlingens innehåll och de förhållanden under vilka den utfärdades kunde den dock enligt Högsta domstolen inte anses utgöra stöd för att Tomas Jonsson betraktades som likställd med en skattebonde, än mindre för att ett av honom företrätt kollektiv skulle ha ansetts ha en rätt motsvarande skattemannarätt. Man kunde enligt Högsta domstolen anta att avsikten var att ge Jonsson samma förmåner som det danska frihetsbrevet hade tillförsäkrat honom, men vad detta brev närmare innehöll var obekant i målet. För övrigt tillkom Strijks brev tydligen i anledning av Jonssons besök och i direkt anslut402 770 NJA1981 s. 1, s. 187 – i sammanhanget hänvisades till material från Prawitz och Fellman.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=