historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län I Skattefjällsdomen gjorde Högsta domstolen betydelsefulla uttalanden om skattefjällens rättsliga natur. Domstolen förklarade i det sammanhanget att enligt äldre svensk rätt kunde man knappast tala om äganderätt till mark imodern mening för enskilda ofrälse personer under 1600talet, och för övrigt inte heller under större delen av 1700-talet. Närmast kunde det bli fråga om de rättigheter som vid denna tid tillkom en skattebonde (skattemannarätt). Väsentliga drag i denna rätt var att bonden hade en rätt skyddad mot utomstående att själv nyttja sin jord och tillgodogöra sig dess huvudsakliga avkastning, att jorden gick i arv, att bonden fick förfoga över den genom överlåtelse, pantsättning och i vissa fall testamente samt att, om arvejord såldes utanför släkten, bondens släktingar på grund av bördsrätt fick lösa den till sig efter uppbud på tinget.768 Bondens rådighet över jorden var visserligen starkt begränsad i olika hänseenden, fortsatte domstolen, och hans trygghet i besittningen inskränktes framför allt av att jorden såsom skattevrak kunde tillfalla kronan, om han underlät att betala skatter för tre år i följd. Men det var hans rätt till jorden som senare kom att utveckla sig till vad vi idag menar med äganderätt, framför allt på grund av den stärkta ställning skattebönderna fick genom lagstiftning i anslutning till 1789 års statsvälvning. En betydelsefull fråga i Skattefjällsmålet blev därför om samerna på skattefjällen vid den tiden hade en rätt till områdena som var att jämställa med skattemannarätt, och som därför på motsvarande sätt kunde utveckla sig till äganderätt i nutida bemärkelse.769 Högsta domstolen noterade att domboksmaterial från nordliga Sverige och Finland kunde tyda på att samer av lokala domstolar under 1600401 767 Hermanstrand, 2020, s. 238. 768 Uppbud var ett särskilt förfarande när jordfastigheter som skulle säljas. Förfarandet innebar att försäljningen skulle tillkännages på två eller tre på varandra följande ting, så att släktingar fick möjlighet att anmäla sin förköpsrätt till fastigheten. Om ingen av släktingarna ville utnyttja sin förköpsrätt fick fastigheten säljas till utomstående. 769 NJA1981 s. 1, s. 184. 8.5.4 Bedömningen i Skattefjällsdomen av markrättigheterna på skattefjällen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=