kapitel8 Hermanstrand menar att de samiska bygslarna i det område som han undersökt har stora likheter med lappskattelanden på svensk sida. Han ser i sina exempel att bygsellanden liksom skattelanden hade klara gränser och att de kunde överföras från man till hustru och från far till son.764 I Sverige hade samerna en mycket stark rådighet till lappskatteland fram till mitten av 1700-talet. De kunde ärvas och överlåtas. De samiska familjerna hade generellt sett ensamrätt till resurserna på lappskattelanden. Också den samiska rätten till bygsellanden måste ha varit likvärdigt stark, skriver Hermanstrand, eftersom man kunde bruka landet som man ville, praktisera exklusiv rätt och kräva hyra för andras användning. Den norska kungamaktens suveränitet var dessutom för många områden diskutabel fram till år 1751. Konkreta exempel på exklusiva rättigheter, och exempel på tvister om jakt, är dock frånvarande i det norska material som Hermanstrand undersökt.765 Enligt Hermanstrand byggde landindelningen i båda fallen på en samisk rättskultur som bekräftats av norsk respektive svensk rättskultur – i de svenska häradsrätterna satt samiska nämndemän vilka ser ut att ha dömt utifrån samisk rättskultur och svensk lag. De norska lappetingen kan också ha fungerat på det sättet eller ha uppfattats så.766 Den stora formella skillnaden mellan svensk och norsk sida var att bygselsystemet förutsatte betalning av avgifter; bygselavgift och landskyld (bygseln betalades den första gången avtalet ingicks och landskylden årligen). På det sättet blev det norska systemet formellt sett en jordhyra, medan det svenska systemet liknade skattejord, alltså odalsrätt (jord innehavd med full äganderätt). Hermanstrand bedömer dock att de samiska bygselinnehavarna hade större rätt till sina land än norska landarrendatorer, och i praxis bedömdes ha samma rådighetsrätt som samerna med lappskatteland. Rättigheterna till lappskatteland och samiska bygselland gällde i det samiska samfundet. Både i Norge och Sverige var detta en rättsförståelse som centralmakten inte utan vidare erkände som det vi i dag kallar äganderätt, skriver Hermanstrand.767 400 764 Hermanstrand, 2020, s. 234. 765 Hermanstrand, 2020, s. 235 f. 766 Hermanstrand, 2020, s. 253 och 269.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=