RB 77

755 Rumar, 2014, s. 140. 756 Rumar, 2014, s. 91. 757 Rumar, 2014, s. 90 f. med hänvisning till bland annat Ovikens tingslags renoverade dombokVT1720 den 22 februari § 13 (RA). historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Avradslanden kunde inte intecknas separat från gårdarna. Rumar lyfter fram ett domslut från år 1720 i Ovikens tingslag som belyser detta förhållande. En bonde hade försökt bedriva handel med mark på ett avradsland. Detta avvisades av domstolen. Vad man kunde sälja på ett avradsland var uppförda hus och stängsel, men marken ”som pure allmänningsmark” ägd av kronan kunde man inte sälja eller inteckna. De olika myrarna och slåtterängarna på avradslanden som tillskrevs hemmanen betraktades som en tillgång även före avvittringen och som ett värde för hemmanen. Det innebär dock inte att marken på avradslanden kunde säljas som fristående delar av hemmanen. Däremot kunde rätten till nyttjandet överlåtas till efterföljande generation, vilket gällde för såväl skattefjäll som avradsland, och även för krononybyggen.757 En omdiskuterad fråga är om samerna hade betesrätt utanför skattefjällen. Rumar menar att regelsystemet kring renskötseln varken var klart eller välkänt. Till stöd för att det inte fanns någon betesrätt utanför skattefjällen har ibland åberopats en länskungörelse från år 1783, där det beslutades att samerna skulle tvingas bort från Funäsdalens, Råndalens och Tännäs byars skogar i Härjedalen upp till ”sina rätta lappmarker”. Landshövdingen hänvisade i sitt beslut till kungliga resolutionen från år 1723 på ”prästerskapets besvär över lapparnas tiggeri och kringstrykande i socknarna” och kungliga förordningen från år 1748 i samma ärende. Enligt Rumar saknade dock länskungörelsen stöd i ett tidigare beslut av Kungl. Maj:t från år 1756. Allmogen i Härjedalen hade nämligen i enskilda besvär till riksdagen ansökt om att få sina ”skogsnyttingar” fredade från intrång från samer. Kungl. Maj:t avslog besvären år 1756 med motiveringen att Kungl. Maj:t inte ville tilldela allmogen dessa skogsnyttingar framför samerna att ”framgent opåtalat nyttja, ehuru de erbjudit sig att betala någon viss afrad för dem”. Allmogen fick alltså inte företräde till områdena i relation till samerna. Det skulle vidare, enligt beslutet, vara riket till förmån ”om Fjäll-Lapparne kunde dragas på denna 397

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=