751 Rumar, 2014, s. 31. 752 Rumar, 2014, s. 90 med hänvisning till Kammarkollegiets skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 dec 1807 (RA). 753 Rumar, 2014, s. 90 f. och 140 f. 754 Rumar, 2014, s. 90 f. med hänvisning till Dahlgren, 1982, s. 440. kapitel8 historiker om kronans hävdande av markerna såsom kronoallmänningar, och upplåtelseformen går långt tillbaka i tiden.751 På motsvarande sätt menar Rumar att det är en myt att avradslanden ägdes av bönder. Det gjorde de inte före avvittringen, utan avradslanden var kronoallmänningar.752 Tvister om avradslandens gränser var få. Däremot var tvisterna många mellan bönder om rätten till ”nyttningar”, det vill säga spridda betes- och slåttermarker som låg inom avradslanden. Nya ”nyttningar” tog bönder i anspråk på ett mycket informellt sätt. Den bonde som först började använda sig av en sådan kunde göra anspråk på den med den förstkommandes rätt. Fördelningen skedde enligt byamännens eller sockenmännens inbördes överenskommelser. Myndigheter blev inblandade framför allt när tvister uppstod. I Härjedalen förekom ofta auktioner där spekulanter erbjöd ett belopp för att få tillgång till ett avradsland. Ett villkor för att få behålla ett sådant var att avraden betalades. Äganderättsbegreppet var i äldre tid mycket oklart, och det gällde särskilt i ett glesbebyggt område som Härjedalen, skriver Rumar.753 Avradslandens ställning som kronoegendom framgick enligt Rumar av många förhållanden, bland annat att kronan när som helst kunde upplåta mark för nybyggen på ett avradsland, utan att nyttjarna kunde protestera eller göra anspråk på ersättning. Själva begreppet avrad var också tydligt knutet till statligt ägande.754 Avradslandens andel av jorden var mycket stor. Före avvittringen omfattade de i Jämtlands län fem miljoner tunnland, varav hälften låg i Härjedalen, trots att detta landskap till ytan bara är en tredjedel så stort som Jämtland. Böndernas avgift för nyttjandet var blygsam.755 Enligt jordeböckerna motsvarade avraden bara några procent av den årliga räntan i de härjedalska socknarna. Produktionsvärdet av de utmarker som bönderna nyttjade på avradslanden var dock mycket större. Den låga avraden låter sig enligt Rumar förklaras med att kronan var angelägen om att trygga gårdarnas ekonomi, så att de förmådde betala sina skatter.756 396
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=