kapitel8 kronomark även före år 1750. Han bedömer också att både skattefjällsoch avradslandsinnehavare hade rätt till jakt och fiske fritt från störningar av intrång på sina marker. Landsarkivarien Lars Rumars slutsats är också att varken avradslanden eller skattefjällen innehades med någon skattemannarätt. Som grund för det anför han bland annat att förhållandena beträffande såväl avradslanden som skattefjällen var oklara när det gäller deras gränser, vilket visar på rättigheternas svagare natur. Rumar skriver att gränserna mellan kronans marker och avradslanden var oklara, och att detta i än högre grad gällde skattefjällen. Trots seriösa försök att bringa klarhet i saken i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet har ingen lyckats identifiera de olika markernas omfattning. Skattefjällen stod i praktiken till fri disposition för bondesamhällets behov av betes- och slåttermarker. Expansionen av fäbodar i fjällvärlden eller deras omedelbara närhet är bara ett av beläggen för detta.746 Rumar beskriver hur 1882 års lappkommitté underkastade skattefjällen en ingående analys. Kommitténs slutsats var att skattefjällen före avvittringen inte var ”till sitt omfång angivna och till sina gränser bestämda”. Rumar förklarar att råmärken och kartor som kunde gett upplysningar saknas helt från tiden före avvittringen. Detta är enligt Rumar inte märkligt med tanke på att lantmäterikontoret i länsstaden Gävle tillkom först år 1762 och att det under 1700-talet inte fanns mer än två till tre lantmätare knutna till detta. Rent generellt var det först genom skiftesreformerna på 1700-talet som ett större kartmaterial skapades och samlades i lantmäterimyndigheternas arkiv.747 Även kartmaterialet från 1700-talet är dock enligt Rumar mycket ofullständigt. När det gäller handlingarna och kartorna från den yngre avvittringen så speglar de, i den mån de över huvud taget finns kvar, för394 746 Rumar, 2014, s. 24. 747 Rumar, 2014, s. 80 f. LarsRumar 8.5.3.5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=