historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Prawitz har gått igenom och sammanställt ett omfattande domboksmaterial för Jämtlands län. I materialet finns några exempel på att häradsrätterna – precis som i Lappland – fattade beslut om inrymningar.713 År 1720 inrymde Hede häradsrätt en same i Skars- och Helagsfjällen. År 1736 förordnade Offerdals häradsrätt om succession till Ansätt- och Grubbdalsfjällen.714 Och år 1759 dömde Undersåkers häradsrätt om arvsrätten till Tranrisfjället.715 Prawitz uppfattning är att kungliga befallningshavarens befattning med skattefjällsärendena hänför sig till tiden efter 1700-talets mitt.716 Han redovisar flera fall till stöd för sin bedömning. I hans sammanställningar av rättsfall finns dock också flera exempel där länsstyrelsen ansågs vara beslutande myndighet även före år 1750.717 Det första direkta påståendet om att skattefjällen var kronans egendom härrör enligt Prawitz från Hammerdal år 1759. Uppfattningen syns 385 712 Prawitz, Gunnar och Cramér, Tomas, 1967, Samernas skattefjäll II, RenbetesfjällenIV, Svenska Samernas Riksförbund, Stockholm (i fortsättningen Prawitz och Cramér, 1967 a), s. 35 f. 713 Prawitz, Gunnar och Cramér, Tomas, 1966, Samernas skattefjäll I, Samernas rätt, Svenska Samernas Riksförbund, Stockholm (i fortsättningen Prawitz och Cramér, 1966), s. 126 f., jämför s. 175. 714 Jämtlands renov. dombok nr 37, RA, Prawitz och Cramér, 1966, s. 120 f., jämför s. 175. I en resolution från länsstyrelsen år 1766 framförs en protest mot att häradsrätten tidigare gjort denna inrymning på Ansättsfjället. Där antecknas ”och som detta fjäll är en Crono Ägendom, hwarå ingen Åbo- eller Stubberättighet äger rum, så kan jag icke finna, huru Häradsrätten kunnat gå in i den disposition af fjellet, at det skulle hållas förre Innehafwarens barn til handa och kan ity icke giöra något afseende på Clemet Jonssons påstådde arfsrättighet därtill” (landskontorets i Västernorrlands län resolutionsbok 1766, landsarkivet i Härnösand, återgett i bilaga 7 till Prawitz undersökning i Prawitz och Cramér, 1966). Detta kan tyda på ett skifte i praxis som Prawitz anfört, men kan också tyda på att länsstyrelsen anmärker på ett forumfel från häradsrättens sida. 715 Prawitz och Cramér, 1966, s. 122 f., jämför s. 175. 716 Prawitz och Cramér, 1966, s. 176. 717 Till exempel Johan Anderssons begäran att inrymmas på Axhögen och del av Flatrun år 1734, där häradsrätten tillstyrkte synemännens förslag men hemställde det till landshövdingens gottfinnande, Prawitz och Cramér, 1967 a, s. 17 f. Även i fråga om bättre rätt till skattefjäll år 1698 har häradsrätten anmärkt att den saknar jurisdiktion i frågan, och tydligen menat att målet borde avgöras av länsstyrelsen, samma källa s. 26. I dessa avseenden behandlades alltså skattefjällen på samma sätt som enskild egendom. […] Åsikten att fjällen voro kronans, gör sig gällande omkring år 1760. Efter allt att döma är det länsstyrelsen, som är talesman för den nya uppfattningen, men häradsrätterna foga sig snabbt därefter.712
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=