historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län liga betesmarker, skog och slåtter. Redan före den svenska tiden tycks avradslanden i praktiken ha bibehållits med ständig besittningsrätt, och en sådan utlovades också. så länge avraden erlades, i speciella avradsbrev efter 1666 års rannsakan. Avradsinstitutet synes under denna tid snarast ha inneburit en säkrare garanterad rätt för de enskilda bondeintressena att exploatera utmarkerna, än vad man känner till från andra delar av landet.705 Flera forskare har behandlat frågan om skattefjällens rättsliga natur och i samband med det gjort jämförelser med avradslanden. Professorn i civilrätt Åke Holmbäcks bedömning är att skattefjällen inte innehades med skattemannarätt. Han skriver att den norska grundsatsen om kungens vidsträckta makt över vidderna fann uttryck i Frostatingslagen, under vilken Jämtland och Härjedalen lydde. Dessa regler upptogs så gott som utan ändring i kung Magnus Lagaböters landslag och förblev gällande för Jämtland och Härjedalen ända tills svensk rätt infördes i dessa landskap. Att obyggda vidder redan under medeltiden enligt dåtida (norsk) rättsuppfattning ansågs vara kungens mark framgår enligt Holmbäck bland annat av ett brev från den 21 februari 1351, i vilket gränsen anges mellan Mörsil, Undersåker och Åre, samt ”konungsallmänningen” i söder och väster samt Alsens socken i norr. Även sammansättningen ”konungens allmänning” förekommer i norska medeltidshandlingar. På grund av dessa regler borde man enligt Holmbäck med visshet kunna säga att de fjäll som lapparna i Jämtland och Härjedalen besatt, redan mycket tidigt och sannolikt långt innan lapparna tog dem i bruk, räknades till kungens marker. Det är därför inte egendomligt att det i häradsrätternas protokoll 381 705 Rudberg, 1957, s. 123. De olika forskarnas ståndpunkter 8.5.3 Åke Holmbäck 8.5.3.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=