kapitel8 från 1200-talet innehåller däremot ganska ingående bestämmelser om kungens allmänning och bondens jord, bland annat om kungens rätt att böxla (arrendera ut) mark till vem han vill, om straff för olovligt utnyttjande av allmänningar och om prövningen av gränstvister avseende gränserna mellan allmänning och bondens egen jord. Det är sannolikt att äldre rättsåskådningar i Jämtlands län har överensstämt med detta.702 Det ska noteras att bondens jord, det vill säga mark som hörde till enskilda hemman, inte enbart bestod av åker, äng, slåtter- och betesmark utan även kunde omfatta skogs- och utmark, så kallad skatteskog.703 Historiskt talades det i Jämtland om ”skattemilen” och ”avradsmilen”. Skattemilen var skogstrakten (skatteskogen) närmast gården; den som betraktades som privat egendom. Denna mils frihet gällde om inte tätare bebyggelse utgjorde hinder. Avradsmilen låg närmast utanför skattemilen. Utanför avradsmilen vidtog den obygslade kronoallmänningen (den mark som inte hade arrenderats bort). Exempelvis avgjordes år 1536 en skogstvist mellan Våle byamän och bonden Gulle i Kälen, Bodsjö socken, på så sätt att Gulle skulle vara fri en mil från sin gård emot bygden och en mil från sin gård på andra sidan. Mer än ett sekel senare fanns fortfarande liknande bestämmelser om att gårdar skulle ha ett område på en mil på alla sidor, en halv mil runt sjön och liknande.704 De forskare som har studerat avradslanden tycks i flera avseenden vara eniga om systemets särskiljande kännetecken, som Sten Rudberg sammanfattar på följande sätt: Jämtland intar en viss särställning i fråga om gränsdragning mellan kronans och enskild mark genom det för landsändan karakteristiska institutet avradsland. Härmed menas vissa lägenheter (områden) bestående antingen av skog, slåtterland, fisken eller andra nyttigheter, för vilka årlig avrad betalas. Avradslanden fanns på skilda håll, även uppe i fjälltrakterna. De kunde ha en utsträckning av flera mil. De utarrenderades vanligen inte till en person utan till flera och avsåg inte att bebyggas, utan skulle understödja svaga hemman genom att förse dem med behöv380 702 Ahnlund, 1948, s. 443 och Geijer, 1937–1940. s. 10 och 21. 703 Larsson, 1978, avskriftssamlingen i Skattefjällsmålet band 14 b, s. 119. 704 Bull, 1927, s. 92.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=