historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län Äldre gränsbestämningar kan framgå av häradsrätternas praxis. Att häradsrätten var beslutande instans i en gränstvist eller annan markfråga är i sig ett tecken på att det var fråga om skattejord. När det gällde frågor om kronojord var i stället kungliga befallningshavaren den behöriga myndigheten. Att markinnehavaren utan kronans godkännande kunde överlåta sin mark till andra genom försäljning eller gåva är också en omständighet som visar att det fanns ett starkt rättsskydd. Med en befogenhet att överlåta mark följer i regel också en befogenhet att upplåta nyttjanderätter. Om en markinnehavare fritt kunde disponera över överlåtelser och upplåtelser, utan att behöva vända sig till kungliga befallningshavaren eller andra statliga representanter, talar det för att markinnehavaren hade en ställning som liknade den som skattebönder hade. Enbart den omständigheten att mark kunde gå i arv kan däremot inte tillmätas någon avgörande betydelse, eftersom såväl skatte- som kronojord kunde ärvas. Som framgått var avradslanden avlägset liggande områden av allmänningsmark, skogs- och betesområden, jaktmarker och fiskevatten, som kunde brukas av ett eller flera hemman i bygden mot en särskild avgift till kronan som kallades avrad. Allmänningar och avradsland finns omnämnda i jämtländska handlingar från så långt tillbaka i tiden som 1300-talet. Att begreppet allmänning förekommer så tidigt i Jämtland har, liksom förekomsten av avradsland, att göra med inverkan av norsk rätt. Begreppet ”kungens allmänning” var tidigare och starkare utbildat i Norge än i Sverige. Det kan förutsättas att obebyggd mark i norra Sverige enligt svensk rättsåskådning länge betraktades som herrelöst land (res nullius eller res communis) som kunde ändra status genom ockupation eller specifikation, det vill säga genom att någon eller några enskilt eller samfällt tog marken i besittning och använde den.701 Den norske kungen Magnus Lagaböters landslag 379 701 Om de äldsta skattehemmanen (odalhemman) se Hafström, 1970, s. 134 f. Se även s. 193. Instituten skattefjäll och avradsland 8.5.2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=