kapitel8 Forna tiders jordbruk var betingat av att ett extensivt åkerbruk förenades med en extensiv boskapsskötsel. Ju starkare bebyggelsen var koncentrerad till små fläckar odlingsbar mark, desto längre bort i skogarna måste byborna skicka boskapen. Till slut blev det nödvändigt att under den varma årstiden hålla boskapen på så avlägsna betesplatser, att den medföljande personalen inte kunde sova i byn under natten. I stället måste särskilda bostäder uppföras åt dem ute i skogarna. Fäbodbygden, eller den sekundära bygden, blev ett hjälpmedel för att vidmakthålla huvudbygden genom en exploatering av de stora skogsvidderna.656 Det finns inga belägg för att det fanns ett fäbodväsen under medeltiden i Jämtland eller Härjedalen. Fäbodvallar nämns för första gången i ett dombrev från Härjedalen år 1591. I Jämtland nämns ett fäbodställe i Bäcks skog i Marby socken (vid Storsjöns västsida) år 1600. Därnäst finns ett belägg från år 1602 för en fäbod i Svedje i Myssjö socken (vid Myrviken).657 När sedan befolkningen ökade upplevde fäbodsväsendet en kraftig expansion som började i mitten av 1700-talet och kulminerade i slutet av 1800-talet.658 Eftersom utmarkerna som hörde till en by sågs som byns gemensamma tillhörighet, blev fäbodbruket bysamfällighetens redskap för att exploatera utmarken. Det arbete som utfördes där var hela byns angelägenhet. Arbetet sköttes på byalagets ansvar av personal som anställdes och avlönades av byalaget. Fördelarna med det var att minsta möjliga arbetskraft gick åt till skötseln av ett stort antal kreatur. Den samfällt ägda fäbodstugan blev därför inte större än att den kunde rymma den fåtaliga personalen. Djurens spillning användes till gödsling av den naturliga gräsväxten, och den vall som uppkom i anslutning till stugan blev även den bysamfällighetens gemensamma egendom. Det hö som skördades på vallen delades mellan bönderna.659 366 656 Frödin, 1927, s. 20 f. 657 Larsson, Jesper, 2009, Fäbodväsendet 1550–1920: ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, s. 311 f. 658 Rumar, 2014, s. 171 f. 659 Frödin, 1927, s. 97.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=