kapitel8 Syftena med avradslanden kunde vara flera. En fråga är om de främst användes för jakt och fiske eller om det oftare handlade om slåtter och bete. Historikern Nils Ahnlund har undersökt fiskets betydelse fram till år 1537. Han skriver att den gamla fångstkulturen till sitt väsen var utpräglat extensiv; avstånden skrämde inte. Från socknarna kring Storsjön tog man sig gärna till rikare givande fjällfisken ute i periferin. Sambandet med fäbodväsendet är i det avseendet, liksom i fråga om jakten, enligt Ahnlund lätt att begripa. Denna expansion sammanföll till stor del med det hävdvunna utnyttjandet av avradsmarken men yttrade sig även på andra sätt. Där allt var upptaget kunde man skaffa sig tillträde mot avtalad ersättning.650 Ahnlund förklarar att det inte alltid är lätt att i handlingarna skilja böndernas ström- och insjöfisken under gårdarna från de talrika fisken under kronans principiella disposition, som fanns på de vidsträckta avradslanden som var upplåtna åt enskilda. Också dessa utgjorde ju en fast tillgång, förutsatt att den stadgade grundavgiften eller avraden regelbundet betalades. Ahnlund menar att avradslanden nog många gånger hade sitt främsta värde genom fiske. De direkta uppgifterna om avradsfiskena är dock ganska sparsamma, vilket Ahnlund tolkar som att systemet alltmera fick sedvanans hävd.651 Ett näringsfång av betydelse under gångna tider var jakt genom fång i gropar, och Jämtland framstår som det dominerande området i de norrländska fångstgroparnas utbredning. Det huvudsakliga bytesdjuret i fångstgroparna var älg. Enligt Valfrid Larssons bedömning visar förhållandet att avrad utgick för älggårdar (fångstgropar för älg) att de ansågs ligga på kronomark. Ett senare exempel, som enligt Larsson också klargör att jakten på kronans mark inte var fri utan uppläts, är från Undersåkers tingslag år 1627. Erich i Äggen och Nylands byamän tvistade om en fångstplats för dyr (älg) i en skog. Eftersom fångstplatsen befanns ligga på kungens allmänning, meddelade fogden Chresten Rasmussön att ingen fick befatta sig med den, utom den som bygslade för den till fogden.652 364 650 Ahnlund, 1948, s. 454. 651 Ahnlund, 1948, s. 460.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=