kapitel8 Sten Rudberg, som har studerat bebyggelseutvecklingen i hela Norrland, skriver att trakten runt Storsjön i Jämtland år 1750 var påfallande väl bebyggd. Gränsen mot ödemarkerna i sydväst var ungefär densamma som under 1900-talets mitt. Bygdeflikar som i det närmaste hängde samman med Storsjöbygden sträckte sig upp efter Åredalen och Kallsjöns dal ända upp till Kolåsen och Gråsjön. Mer isolerade bosättningar var Kjoland väster om Kallsjön, Ottsjö sydväst om Undersåker och några bebyggelseenheter kring Ånnsjön. Beträffande Stalltjärnstugan, Medstugan och Skalstugan efter den urgamla färden till Levanger vid Trondhjemsfjorden är dateringen inte fullt säker, fortsätter Rudberg. Gånälven längst i norr vid Kalls socken har anknytning till en gammal färdväg och ska ha haft bebyggelse redan före år 1750. Kanske har det varit fråga om kortvarig bebyggelse.629 Norr om Storsjöbygden, i socknarna Häggenås, Hammerdal, Föllinge och Ström fanns en rad isolerade, men var för sig relativt utvecklade bygder, fortsätter Rudberg. I Frostviken i Jämtlands översta hörn märktes ett enda nybygge på stort avstånd från den övriga bebyggelsen vid samma älvdal. Det var en norsk bosättning som genom gränsregleringen hamnade på den svenska sidan. Bebyggelsen var med några undantag till stor del belagd redan under medeltiden. Någon större nybildning av bebyggelseenheter ägde inte rum mellan medeltid och år 1750. Jordbruket kan enligt Rudberg inte ha utvecklats synbart under 1645–1720. Den centrala bebyggelsen upphörde hastigt vid eller strax före urbergsgränsen, utom vid sjöarna i sydost. Den har således klart anpassat sig efter naturbetingelserna. 1750 års bebyggelse i Jämtland låg mestadels på låg höjd över havet, men markanta undantag fanns. Ånnsjöbebyggelsen låg över 500 meter, och på ungefär samma relativa höjd låg Kolåsen i Kall.630 Mellan år 1750 och 1800 skedde en betydande utveckling i Jämtlands bebyggelse; dock inte i den gamla huvudbygden kring Storsjön, där förändringarna var små. I västra Jämtland fortsatte utvecklingen. Ytterligare enheter tillkom vid Ånnsjön och Anjan. Torröns sjödalar i Kall började koloniseras och i utmarkerna norr om Offerdal skedde de första ansat358 629 Rudberg, 1957, s. 130. 630 Rudberg, 1957, s. 131.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=