historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län serna till nybyggesanläggningar. Huvudförändringarna ägde rum i norra Jämtland. Där kan man – utanför fjällregionen – observera en begynnande bosättning, dels i mellanrummen mellan de gamla bygderna i Hammerdal, Häggenäs, Föllinge och Ström, dels i urbergsterrängen öster därom, i båda fallen till stor del på avradsland, skriver Rudberg. Den längsta framstöten hade bosättningen gjort i fjäll- och förfjällregionen i västra Föllinge och Hotagen, där de lågt liggande dalsystemen koloniserades ända fram till riksgränsen. En liknande spridningstendens märks efter Ströms vattudal, men någon förbindelse hade ännu inte uppnåtts med det isolerade kolonisationsområdet Frostviken, som under tillskott av norska nybyggare hade vidareutvecklats från den första lilla ansatsen strax före periodens början. År 1800 hade dock endast det lågt liggande huvuddalsystemet tagits i anspråk. I Hotagen gavs år 1800 ett anläggningsbeslut för gården Ansätten på sluttningen av Ansättenfjället, som utgör Jämtlands högst belägna fasta bosättning.631 I Härjedalen var samtliga huvudbygder redan utvecklade år 1750, skriver Rudberg. Flertalet av dem var det redan år 1650 eller 1700. Medeltida belägg finns för flera byar. Ljusnedal och Bruksvallarna hade kort före år 1700 tillkommit genom bruksrörelse. Många av byarna var stora med 15 till 20 bönder, som flest över 30 i Lillhärdals kyrkby. Bebyggelsen hade redan på flera håll intagit lägen på hög höjd över havet, till exempel Ljungdalen på över 600 meter och Bruksvallarna på över 700 meter. Enstaka platser långt från huvudbygden, som exempelvis Olingskog söder om Lillhärdal och Råndalen söder om Hede, hade fått fast bosättning. Nutidens ödemarksytor kunde redan skönjas, skriver Rudberg; tydligast Ytterhogdalsplatån.632 Mellan år 1750 och 1800 märks förändringar i bebyggelsen i Härjedalen i nytillkomna enheter i den äldre bebyggelsens närmaste omgivning, och i tilltagande bosättning på större avstånd från huvudbygderna. Sådan bosättning ägde rum i platåterrängen söder om Tännäs, högre daltrappsteg i Lillhärdal och västligaste Härjedalen, samt upp mot fjällgränsen i Storsjö. Några bebyggelseenheter som tillkom under perioden kan räk359 631 Rudberg, 1957, s. 133 f. 632 Rudberg, 1957, s. 129 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=