kapitel8 Företrädare för de norra samebyarna i Jämtland kan hävda att det inte finns något som hindrar deras enskilda medlemmar från att väcka en ny talan. Skattefjällsdomens rättskraft avser samebyarna, inte deras medlemmar. Det stämmer visserligen att de enskilda medlemmarna kan väcka en talan, men deras utrymme för framgång måste ses som väldigt begränsat. Högsta domstolen förklarar i Girjasdomen att samebymedlemmarnas jakt- och fiskerättigheter ska behandlas enligt samma principer som gäller för samfälld (det vill säga samägd) egendom. Enligt dessa principer får varje delägare använda det samägda för husbehov, men för annan användning krävs gemensamt beslutsfattande i delägarkollektivet. Det är inte så att en enskild medlem äger fiskerätten i ett visst vatten (en bestämd, avskild andel av egendomen), utan alla medlemmar äger gemensamt jakt- och fiskerätt på hela byområdet (en viss lott i egendomen). Det innebär att förvaltningen av egendomen – det vill säga beslutsfattandet om den – ska skötas av den association som har pekats ut för att företräda medlemmarnas intressen, alltså samebyn.525 De fem samebyarna i norra Jämtland kan således inte få någon jakteller fiskerätt fastställd i domstol. De övriga samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län återkallade sin talan och målet avskrevs för deras marker. Dessa samebyar påverkas därför inte av Skattefjällsdomens negativa rättskraft utan har möjlighet att väcka talan i domstol. Om de skulle få framgång är dock mycket tveksamt. Osäkerheterna kommer att framgå i den undersökning som ska presenteras i resten av det här kapitlet. En svårighet med att utreda historiska förhållanden i Jämtlands och Dalarnas län är att det inte finns lika mycket forskning om den historiska markanvändningen där som om den i Lappland. I Lappland finns, beträffande varje lappmark, avhandlingar om hur kolonisationen har gått till med beskrivningar av vilka fiskevatten som nyttjades av vem och vilka de första familjerna som flyttade till lappmarken som nybyggare var. Något liknande finns inte om Jämtlands och Dalarnas län. Avsaknaden av detaljerat underlag har sannolikt att göra med dels områdenas norska 324 525 NJA2020 s.3 p.219–221 och 2§lagen (1904:48) om samäganderätt. Jämför även 13 §jaktlagen (1987:259).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=