515 NJA1981 s. 1, s. 242. 516 NJA1981 s. 1, s. 243 jämför s. 237. historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län ensamrätt, men jakträtten var mer osäker. Om samerna haft rätt att upplåta jakt och fiske var också osäkert, men staten hade inte heller haft någon befogenhet att upplåta dessa rättigheter. Domstolen gick därefter över till att behandla 1886 års lag och dess betydelse för samernas befogenheter. Lagen trädde i kraft år 1889 för Jämtlands län. Högsta domstolen noterade att länsstyrelsen, för att genomföra den nya lagen, ansåg att man behövde sätta stopp för de renskötande samernas upplåtelser av rättigheter på skattefjällen. Det gjordes genom två kungörelser. I den ena kungörelsen angavs inledningsvis att det hade kommit till länsstyrelsens kännedom att åtskilliga inrymda lappar hade på de för dem upplåtna trakterna utarrenderat rättigheter till renbete, bete, slåtter och jakt. Någon sådan rätt menade länsstyrelsen att de inrymda lapparna inte hade. Länsstyrelsen förklarade att alla sådana avtal med lappar om dispositionsrätt av skattefjällen för det ena eller andra ändamålet var ogiltiga. I den andra kungörelsen som länsstyrelsen utfärdade förklarade man att lapparnas dispositionsrätt till skattefjällen genom renbeteslagen skulle förändras på ett väsentligt sätt, bland annat såtillvida att inget fjäll eller någon del därav kunde få disponeras ensamt av någon lapp. Länsstyrelsen ville därför meddela, att alla genom inrymningsbrev eller av någon annan orsak lagligen tillkomna rättigheter till bete, skogsfång, jakt och fiske på skattefjällen skulle upphöra att gälla från och med den 1 januari 1889, när renbeteslagen trädde i kraft.515 Innehållet i samernas rätt att disponera över fjällen förändrades alltså – från en rätt för enskilda individer till en rätt för renskötarna i varje lappby som grupp. Sameparterna gjorde gällande att 1886 års lag och länsstyrelsens båda kungörelser innebar inskränkningar i samernas hävdvunna rättigheter som stod i strid med grundlagsskyddet i 1809 års regeringsform, särskilt dess 77 § som innehöll ett skydd för besittningsrättshavare av kronojord, och att deras hävdvunna rättigheter bland annat av dessa skäl fortsatte att gälla oberoende av lagstiftningen.516 Högsta domstolen anmärkte att 317
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=