historisk markanvändning i jämtlands och dalarnas län 315 Delar av Högsta domstolens bedömning i Skattefjällsmålet avsåg frågan om äganderätt till skattefjällen, men de får ändå betydelse för frågan om vilken rättslig status skattefjällen hade. Dessa uttalanden återges i avsnitt 8.5. I det här avsnittet beskrivs i stället Högsta domstolens prövning av frågorna om ensamrätt till specifikt jakt och fiske, och frågan om 1886 års renbeteslag innebar en grundlagsstridig ändring av rättsläget. Denna prövning har betydelse för frågan om rättsläget på renbetesfjällen i Jämtlands län i stort, det vill säga inte enbart för samebyarna i norra Jämtland. När det gällde samernas rätt till jakt och fiske i äldre tider konstaterade Högsta domstolen, mot bakgrund av det historiska material som hade lagts fram i målet, att samer på skattefjällen omkring år 1645 hade en starkt skyddad bruksrätt som i vart fall bör ha omfattat rätt till renbete, fiske och jakt samt skogsfång till husbehov. Fram till mitten av 1700-talet hade antagligen särskilt renbetet, jakten och fisket ansetts tillkomma samerna med ensamrätt, såtillvida att det var en rätt som var skyddad mot intrång av andra enskilda. Domstolen bedömde också att detta rättsläge fortfarande bestod år 1789 och att rätten till renbete, jakt och fiske även då var skyddad mot intrång av enskilda. Även efter nybyggesanläggningarnas och avvittringarnas tid bedömdes att rättsläget för samerna i princip var oförändrat.512 Högsta domstolen gick därefter över till att pröva vilka befogenheter som de renskötande samerna hade vid tidpunkten före tillkomsten av 1886 års renbeteslag. Domstolen noterade att jakten och fisket var av stor betydelse med hänsyn till samernas levnadsförhållanden på skattefjällen, även om de i väsentliga delar kunde ses som binäringar till renskötseln. Det närmare innehållet i samernas rättigheter till jakt och fiske syntes 512 NJA1981 s. 1, s. 197, 201 och 234. Högsta domstolens bedömning 8.2.1 Majoritetens bedömning 8.2.1.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=