kapitel8 314 511 Samtliga samebyar i Sverige stod med som parter i målet, men det var alltså endast dessa samebyars marker som prövningen avsåg. avseende sina respektive marker genom en deldom. De övriga samebyarna begärde att deras mål skulle vilandeförklaras i avvaktan på att deldomen prövades. När Högsta domstolen meddelade sitt avgörande i deldomen återkallade de andra samebyarna sina käromål. Efter att de hade återkallat målen skrevs de av, vilket innebär att ingen prövning i sak skedde för de här samebyarnas marker. Det finns alltså inget rättskraftigt avgörande för dessa samebyar. De samebyar som var med som parter i Skattefjällsdomen var Frostvikens norra sameby (numera Voernese sameby), Frostvikens mellersta sameby (numera Ohredahke sameby), Frostvikens södra sameby (numera Raedtievaerie sameby), Hotagens sameby (numera Jijnjevaerie sameby) och Offerdals sameby (numera Jojnevaerie sameby).511 Det var rättighetssituationen på dessa samebyars renbetesfjäll (skattefjäll och utvidgningshemman) som Högsta domstolens prövning avsåg. De fem samebyarna yrkade bättre rätt än staten till sina respektive markområden, det vill säga äganderätt. Om förstahandsyrkandet om äganderätt inte skulle bifallas yrkade samebyarna att vissa särskilt angivna rättigheter till renbetesfjällen skulle tillerkännas dem. Bland dessa särskilt angivna rättigheter yrkades att domstolen skulle fastställa att de berörda samebyarna hade ensamrätt till jakt och fiske. Som grund för yrkandena om ensamrätt till jakt och fiske åberopades samma grunder som i fråga om äganderätt till marken; det vill säga ockupation och specifikation, urminnes hävd och erkännande av staten (en förklaring om vad de här grunderna innebär finns i avsnitt 3.1.2). Högsta domstolen avslog samebyarnas yrkanden. Domstolen gjorde flera uttalanden som fick stor betydelse för hur innehållet i renskötselrätten i fortsättningen skulle bedömas, både i hela Sverige och på de fjäll som var omtvistade i målet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=