kapitel7 stor utvandring. Eftersom allmogen började röra sig söderut för att tigga hade landshövdingen överseende med att de kvarvarande bönderna levde av fiske utan att skatta för det. Landshövdingen var väl medveten om att bönderna fiskade i fjällen från nyår till frampå våren och visste utan tvivel att de skattade föga för fiskena, men han godkände fjällfiskets utövande.454 Göthe beskriver hur äganderättsprinciperna såsom vi i dag känner dem inte helt hade utvecklats under senare delen av 1600-talet: ”Man hade ett system, ganska rörligt i sin konsistens, och så lagt, att var och en borde kunna på något sätt hjälpas fram. Vildmarkens resurser voro de tillgångar, där man ytterst skulle hämta medlen, vare sig man gjorde det genom jakt, fiske, fäbodkultur eller annat” skriver Göthe. För fisket gällde att bybor lade lott efter egendom i den by där fisket var beläget, antingen de fiskade där själva eller överlät sitt fiske till andra. Ingen fick lova personer utanför byn att fiska på de allmänna eller enskilda fisken som hörde till byn.455 Prästsonen Lundius har i sin tidigare nämnda lappmarksbeskrivning från 1670-talet skrivit följande om de kustbönder som fiskade i Lycksele lappmark: Göthe skriver att böndernas intressen för de gamla fiskevattnen uppe i allmänningen fortsatt kom att minska. Det är påfallande, att nära nog det enda omnämnandet av bondefisken i Jonas Persson Geddas reseberättelse från 1670-talet gjordes i samband med redogörelser för lapplanden 274 454 Göthe, 1929, s. 14 och 66. 455 Göthe, 1929, s. 142 och 145. Här kan jämföras med Högsta domstolens bedömning i Girjasdomen, som innebär att beträffande allmänningarna mellan lappskattelanden uppfattades jakten och fisket som en ensamrätt för dem som vistades där eller på kringliggande marker, se avsnitt 5.3. 456 Lundius, 1670-tal, s. 33. ”I Uhmå lappmarck är brukeligt att böndren oppresa ifrån Öfwerste bygdan om wåren till att fiskia effter giäddor. Desse bönder säga sig hafwa ärfft desse insiögar hwar effter andra begynnes först således att lapparna woro skyldig åt kronan mycket för skatt och tiond, då tog fogden och lagman af desse lappar desse insiöar, och böndra kiöpte af lagman och fogden desse insiöar hwilcka nu städse desse bönder bruka.”456
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=