historisk markanvändning i lappland i närheten av Vindelälvens lopp i östliga delen av lappmarken, högst fem till tio mil från den förmodade lappmarksgränsen. Det sägs i reseberättelsen, att där fiskar bönder från kustlandet under åberopande av hävd.457 Göthe menar att om det hade funnits några andra orter där det hade bedrivits livligare fisken av bönder, så hade väl det blivit anmärkt i samband med beskrivningen av dessa. Några tvister om fisken mellan bönder och lappar omtalas inte heller. Av redogörelsen framgår däremot att lappskattelanden var ganska väl avgränsade mot varandra och mot nedre landet.458 Enligt Göthe var det under första halvan av 1700-talet klart att kustbönder fiskade i många sjöar i lappmarkerna utöver de skattlagda. Endast ett obetydligt antal sjöar var skattlagda för byarna nära gränserna till allmänningsskogarna. Småfiskevatten var inte heller något bönderna beskattades för, även om de kunde vara en inte oviktig del av förutsättningen för att bönderna skulle kunna betala sin skatt. Göthe menar att ensamrätt till en sjö inte kunde hävdas av bönderna, inte ens för sjöar som erkänt inte låg i lappskatteland.459 Under Carl von Linnés resa genom lappmarkerna antecknade han följande från Lycksele lappmark om det träskfiske som bedrevs av några bönder från Granön: 275 457 Den faktiska, utmätta lappmarksgränsen var inte dragen vid denna tid, men att det fanns en gräns mellan lappmarkerna och kustlandskapen var en uppfattning som var betydligt äldre än 1751 års gränsdragning. 458 Göthe, 1929, s. 183 f. 459 Göthe, 1929, s. 291 f. och 294. ”De hade här byggt sig ett hus alldeles likt en badstuga, förutom det ingen ugn var, röken gick ut genom dörren; de ligga på lavar. Fisken hade de hängt upp till att torkas, till sexton pund och det mest gäddor, några rödingar… De hade här legat uti sex veckor och ville ännu hålla sig här fjorton dagar, så länge gäddan leker. De äta mest bara fisk, sc. rom och andra inälvor. Härför give de kronan ingen skatt, ej heller till lappen, som äger vattnet, den de köra därifrån, fast han giver sin skatt. Han vågar icke en gång lägga där ned minsta nät, ty då taga de upp det, kasta dem i träden, ut saepius fecisse retulerunt [ungefär: som de sa att de ganska ofta hade gjort]. Den arme lappen, som av fisk skall själv endast nuförtiden leva och därmed uppehålla sitt hushåll, har nu knappt en eller två fiskar. Jag frågade om han ej klagade, men han sade sig en gång
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=