kapitel7 att fisketurerna gav upphov till någon verklig bosättning; de flesta upphörde hundra år innan nybyggesrörelsen kom i gång. De fjällträsk som användes av kustbönder i Luleå socken nyttjades på 1600-talet inte på samma sätt som tidigare. I ett dokument från år 1647 står det om dessa att ”vid ovanbemälte träskfisken föres väl namnen på träsken in i längden, men likväl skall vara mången träsk, som ingen haver brukat på tio år, alldenstund bonden haver intet folk eller nät, där han kan fullfölja med”.379 Gustaf Göthe har beskrivit hur bristande tillgång på folk på samma sätt påverkade fisketräsknyttjandet iLycksele lappmark, se mer om det i avsnitt 7.5.2. Skälen till folkbristen var sannolikt krigen som pågick under stora delar av perioden 1625–1719. En utförlig beskrivning av markanvändningen i Lule lappmark författades av kronofogden Lars Wallman under första hälften av 1700-talet. Om fiskena i hela Lule lappmark skriver Wallman att ”Inga fiskerier äro taxerade i denna lappmark, som lappallmogen och nybyggare bruka” och redogör sedan för vart och ett av de fisken som bönder använder. Det är lappfisket Wuollerim som två skattebönder betalar skatt för, fisket Hwitbergsträsk, beläget inom lappmarksrå (numera utanför Lappland i sydvästra hörnet av nuvarande Bodens kommun) som brukas av två bönder från Harads mot skatt i gäddor, samt fisket Holmträsket beläget i Lappmarken som också brukas av två bönder från Harads och en lapp från Sjokksjokk.380 Efter lappmarksplakatets utfärdande år 1673 anlades ett antal nybyggen i Lule lappmark. Dessa var Soutujärvi (nuvarande Skaulo och Puoltikasvaara), Satter, Nattavara, Mårdsel, Moskojärvi, Ullati, Skröven, Keinosuando (anlagt av samer; så småningom Nilivaara), Neitisuanto, Purkijaur, Porsi, Kuouka, Randijaur, Tjåmotis och Vaikijaur. Flera av dessa nybyggen anlades troligen av finnar eller finsktalande, bland annat Mård232 379 Återgett av Bylund, 1956, s. 63. 380 Återgett av Hultblad, 1968, s. 12 f. Nybyggen 7.3.2.2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=