kapitel7 gårdsbrukande samiska befolkningen decimerades efter hand. De nomadiserande skogssamerna försvann nästan helt under 1800-talet. Även fjällsamerna minskade till en bråkdel av vad de hade varit århundradet innan. Lule lappmarks historia har beskrivits utförligt av Filip Hultblad, Peter Sköld och Lennart Lundmark – var och en med något olika infallsvinkel. Genom deras forskning finns därför ett gott underlag om den konkurrerande markanvändning som har förekommit mellan renskötande samer och andra. Nybyggarverksamheten finns detaljerat beskriven, liksom de skattlagda fiskevattnen. På samma sätt som i flera av de andra lappmarkerna nyttjade bönderna i kustlandet tidigt, redan under medeltiden, fiskevatten i Lappland. Dessa var ofta belägna på betydande avstånd från huvudbygden. Troligen uppförde bönderna enklare boplatser med eldstad vid fiskevattnen, eftersom samma fiskevatten besöktes år efter år. Sannolikt tog man även tillvara på tillfällen till jakt i samband med fiskefärderna. Under 1500-talets senare del upphörde dock flertalet av de långa fiskefärderna, troligen på grund av hård beskattning.378 Inget i det historiska materialet tyder på 231 378 Sköld, 1992, s. 42. Sköld skriver att fiskefärderna upphörde, men det finns uppgifter i andra källor om några fisken som nyttjades av kustbönder så sent som år 1738. Belägg för att fiskena oavsett vilket var få finns i Ulf Lundströms avhandling om fisketräsken i Luleå och Piteå socknar 1553–1567. Han har inte med några fisken ovanför lappmarksgränsen från den perioden i sin kartläggning, se Lundström, 1997, s. 38. Konkurrerande markanvändning 7.3.2 Fiskefärder 7.3.2.1 Bild 9. Kartbild över samebyarna i Lule lappmark. från sametingets karta över samebyar. •
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=