kapitel7 personer. De rättsfall hon har undersökt visar enligt henne att fiskevattnen överallt ansågs tillhöra kategorin enskilt bruk. Enligt de undersökta domstolsavgörandena var olovligt bruk av någon annans fiskevatten förbjudet och bestraffades med böter.318 Korpijaakko-Labba gör efter sin genomgång av domboksmaterialet följande konstateranden: Liksom för fisket har Korpijaakko-Labba gått igenom praxis om jakt. Hennes rättsfallsgenomgång visar att samerna hade ett visst rättsskydd för sin jakt. Landskapslagarna behandlade i allmänhet jakt som en rätt som tillhörde jordägaren, med någon variation. I och med jaktstadgorna från mitten av 1600-talet skedde däremot en principiell förändring där jakträtten blev beroende av markens natur – om den var frälse, skatte eller krono – även om det förekom lokala variationer. Det väsentliga var dock att jakt på någon annans mark var emot lagen. Praxisgenomgången tyder klart på att medan ett djur uppehöll sig på ett visst lappskatteland tillkom rätten att jaga djuret enbart skattelandets innehavare. Man fick inte gå in på någon annans skatteland och jaga utan tillstånd. Om man ändå gjorde det, behövde man återlämna bytet till skattelandets innehavare eller betala likvärdig ersättning. Jakten var sålunda på samma sätt som fisket en befogenhet som var klart förknippad med skattelandet.320 Efter att ha gått igenom ett antal rättsfall om jakt från hela Lappland kommer Korpijaakko-Labba till slutsatsen att utgångspunkten för hä202 318 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 245 f. 319 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 253. 320 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 257–259. Till att börja med kan man fastslå att fisket som regel kan anses ha varit i enskild hävd hos samerna, antingen i form av förmåner inom gränserna för lappskattelanden eller intill dessas gränser. Mera sällan har det förekommit gemensamma fiskevatten för hela lappbyar, men inte heller har man anledning att underskatta sådana vattens betydelse i detta sammanhang. Oberoende av fiskevattnets natur behandlades fisket alltid som en äganderätt: avgörandena grundades på rättsprinciper rörande rättsskydd för ägarbesittare. I de fall där man vid sidan av andra omständigheter också berörde de rättsliga grunderna för fiske, har främst arv och urminnes hävd nämnts som sådana.319
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=