historisk markanvändning i lappland radsrätternas avgöranden var att jakträtten tillkom innehavaren av respektive skatteland, medan jakt på någon annans land var straffbar. Vid avgörandena tillämpade domstolen Konung Kristofers landslag, byggningabalkens tjugonde kapitel och stadgandena i 1664 års jaktstadga, som även gällde i övriga riket. Enligt dessa utgjorde jakten en del av nyttjandet av äganderätten. Korpijaakko-Labba har även gått igenom ett stort antal dokumenterade tvister mellan samer och nybyggare. I materialet förekommer flera exempel på att domstolen utfärdade varningar med hot om laga påföljd om nybyggarna hade agerat i strid med sina nybyggestillstånd, antingen genom jakt och fiske utanför de områden som de hade rätt till enligt insyningsprotokollen, eller genom att flytta sina ägor in på samernas områden.321 Utöver att Korpijaakko-Labba har redovisat många exempel ur domstolarnas praxis på att lappskattelanden eller delar av dessa kunde ärvas, testamenteras eller säljas, har hon också hittat exempel på upplåtelser av nyttjanderätter på lappskattelanden. Det förekom till exempel att fiskerättigheter eller andra nyttjanderätter pantsattes och såldes.322 I Girjasdomen konstaterar Högsta domstolen att befogenheten att fiska – ibland beskriven som rätten till vatten – i häradsrätternas rättstillämpning ansågs vara en sådan egendomsrätt som kunde överlåtas, ärvas eller pantsättas, och att det måste antas att detsamma gällde i fråga om befogenheten att jaga. I häradsrätternas protokoll finns också exempel på att rättigheter av detta slag uppläts till andra eller att man kom överens om hur rättigheten skulle delas. Det finns också exempel på att häradsrätterna ingrep när någon hade gjort intrång i en sames rätt till jakt eller fiske. Det är enligt Högsta domstolen tydligt att den under 1600- och 1700-talen rådande uppfattningen bland befolkningen i Lappland var att den rätt att jaga eller fiska som enskilda samer hade i allt väsentligt utgjorde en ensamrätt, och att det i denna ingick en rätt att bestämma om upplåtelser av jakten respektive fisket till andra.323 203 321 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 274 f. 322 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 291–304. 323 NJA 2020 s. 3 p. 193.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=