RB 73

kapitel iii •curia 165 Det var alltså åstadkommandet av den enhetliga tillämpningen av den allmänna lagen inom staden som var reformens huvudsyfte.701 För att få till stånd en överflyttning av alla mål som skulle prövas enligt den allmänna lagen till rådhusrätten kom motståndarna till den akademiska jurisdiktionen därför också att angripa universitetslärarnas förmåga att leda en rättegång i enlighet med lagens krav. Eftersom merparten av medlemmarna i senaten saknade juridisk utbildning vore det olämpligt att dessa skulle befatta sig med dömande verksamhet.702 Utredarna menade härvidlag att det ”för Lagskipningens säkra gång är […] angelägit, att den, som skall med sin röst bidraga till en Dom också har full kännedom inom de ämnen, hvaröfver hans röst äskas.”703 I ett försök att försvara den akademiska jurisdiktionen kom författarna bakom Uppsala universitets remissyttrande, bland annat Erik Gustaf Geijer,704 att åberopa sig på den fördelning av arbetsuppgifter som de menade hade gällt mellan domare och nämnd i de allmänna domstolarna vid tiden före 1734 års lag.705 Författarna ansåg att det i forna tider hade etablerats en skillnad i arbetsuppgifter mellan den lagfarne domaren och nämnden. De svenska domstolarna hade alltid varit Enligt remissförfattarna hade det dock tidigare aldrig ingått i domarens befogenhet att pröva den faktiska ramen för processen eller att efterforska bakgrunden till tvisten. Detta uppdrag hade helt och hållet varit nämndens.707 Sedan nämnden hade fastställt vad som i målet var bevisat hade det ålegat domaren att i enlighet med principen omjura novit curia”genom sin Dom bestämma, om en […] [handling] var i lagen upptagen, samt hvad ansvar den dermed förknippat.”708 701 A.a., s. 62. 702 A.a., s. 58. 703 A.a., s. 59. 704 A.a., s. 146. Bland juristerna bakom konsitoriets remissyttrande märks S.Themptander och L.G. Rabenius. OmGeijers medverkan se också Sandström, Ein Mädchen für alles?, s. 536. 705 Sandström, a.a., s. 541. 706 Handlingar, s. 91. 707 A.a., ibid. 708 A.a., ibid. ”[…] sammansatte af personer, som hade väsentligen skiljaktige och med separataste gränsor från hvarandra afsöndrade göromål. De hade en så kallad Domare, som borde känna Lagen, för att utleta det enda ställe, hvilket vid hvarje tillfälle borde tillämpas.”706

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=