kapitel iii •curia 163 ÄRB23:2, överrösta juristdomaren med mindre än att den enats om en gemensam åsikt i röstefrågan. Nämnden skulle då enligt lagen själv ”svara för sin dom.”688 I andra fall stadgades att den uppfattning som ordföranden, d.v.s. den lagfarne domaren, biträdde skulle fälla utslaget.689 Vid rådstuvurätterna var däremot, enligt ÄRB23:3, röstningen ordnad efter majoritetsprincipen så att varje domare hade en röst.690 Vann ingen uppfattning majoritet gällde dock ordförandens röst som utslagsröst.691 Hur reell den antydda skillnaden i 1734 års lag mellan nämndens och juristdomarens kompetens och uppdrag i rättegången hade varit var däremot en omstridd fråga under 1800-talet. Spörsmålet kom under hela seklet att kasta sin skugga över reformarbetet på processrättens område. Redan på 1820-talet, då en strid blossade upp rörande de svenska universitetens domsrätt i förhållande till städernas allmänna domstolar, kom den att tilldra sig kontrahenternas intresse. Striden omUppsala universitets jurisdiktion, som tagit sin början genom tillsättandet av en kommitté 1817,692 handlade egentligen endast delvis om förutsättningarna för att uppnå likformighet och förutsägbarhet i rättstillämpningen. Diskussionen om jurisdiktionen var i första hand en del i det pågående större liberala projektet att avskaffa korporationssamhället och skapa en borglig, parlamentariskt styrd och enhetlig stat.693 Således påpekade kommittén det naturliga i att universitetens jurisdiktion hade uppstått i en tid då ingen tydlig statsbildning fanns. Det hade då fallit sig naturligt för människorna i ett land att söka rättsligt skydd inom ramen för sin egen samhällsklass.694 Tiderna hade dock förändrats: 687 Nya Lagberedningen, del 1, s. 19. Ordet kollegiumanvänds också av Kallenberg. Se Kallenberg, Svensk civilprocessrätt, bd. 1, s. 142. 688 ÄRB23:2. Se Sveriges rikes lag, s. 235. Se också, Modéer, En god domare, s. 252. 689 ÄRB23:2. Se Sveriges rikes lag, s. 235. 690 ÄRB23:3. Se Sveriges rikes lag, s. 235. 691 Se Kallenberg, Svensk civilprocess, bd. 1, s. 142. Se också ÄRB23:3. 692 Geijer, Erik Gustaf, Nytt ett och annat i anledning af frågan om academiska jurisdictionen, Upsala, 1823, s. 3 och Sandström, Marie, Ein Mädchen für alles? Friedrich Carl von Savigny und der Streit über die akademische Gerichtsbarkeit in Schweden, i Savigny global 1814–2014›VomBeruf unsrer Zeit‹zum transnationalen Recht des 21. Jahrhunderts, (Stephan Meder /Christoph – Eric Mecke Hg.), bd. 22, Göttingen, 2016, s. 531–554, s. 534. 693 Sandström, Ein Mädchen für alles?, s. 533 f. 694 Handlingar rörande väckt fråga om jämnkningar i Upsala kongl. Academies constitutioner, Upsala, 1821, s. 48 ff. ”Nu mera behöfver man lyckligtvis intet särskildt Privilegium för at njuta Statens skydd. Allmänna Lagar gifva det åt hvarje Medborgare, utan åtskilnad af
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=