kapitel iii •curia 139 heller självklart att resultatet av en tvist som avgjorts av en folkdomstol per automatik skulle uppfattas som rättvist och legitimt av de tvistande parterna eller av befolkningen i gemen. Allt berodde på vilken åsikt som domstolens ledamöter hade och vilka meningsfränder de hade bland dem som prövades. Något neutralt forum skulle domstolen dock inte uppfattas som. Genom införandet av begreppet gällande rätt sombestämning av juridiken hade rättsfrågan däremot upphört att ha karaktären av en politisk fråga i vilken parterna och domaren kunde hysa olika uppfattningar. Vilka dessa än kunde vara så tilläts de personliga uppfattningarna inte inverka på dömandet. Rättsfrågan skulle istället, trots att den naturligtvis rymde politiska värderingar,559 förstås som kunskapsfråga, d.v.s. en fråga om innehållet i gällande rätt. Genom detta metodologiska grepp hade den historiska skolans företrädare skapat en begreppslig skillnad mellan juridiken och politiken som medförde att juridiken inte längre borde uppfattas som en direkt förlängning av de rådande konflikterna i samhället. Den var istället en teknisk verksamhet som syftade till att kanalisera resultatenav de politiska konflikterna. Eftersom domaren skulle utföra en teknisk uppgift borde denne inte heller av samhället betraktas som en representant för någon särskild samhällsklass. Domaren hade bara ett syfte med sin verksamhet, nämligen att som statens representant genomdriva den gällande rätten i det enskilda fallet och därmed befordra de värderingar som samhället menade skulle genomsyra juridiken i en viss fråga. Domaren fick därför inte låta exempelvis sin religiösa övertygelse eller sina fackkunskaper påverka dömandet.560 Om den juridiska kunskapen skulle definieras som kunskapen om gällande rätt och syftet med denna begränsning var att separera det politiska inflytandet i dömandet från det juridiska utgjorde detta en nödvändig konsekvens. Domaren skulle annars, på grund av sin ämneskunskap eller sitt rättspatos, kunna ta sig för att ifrågasätta rättsreglernas beskrivning av verkligheten. Ett sådant ifrågasättande av den gällande rätten skulle innebära en rubbning av skillnaden mellan juridik och politik. I förlängningen skulle ett sådant mandat för domaren minska förutsättningarna för likformighet och förutsägbarhet i dömandet, eftersom processande parter inte skulle kunna lita på att rättsreglerna skulle respekteras av domstolarna. Endast de beskrivningar av verkligheten som kom till uttryck i rättskällorna kunde således tillåtas att 559 Peterson & Sandström, Vett och etikett, s. 234. 560 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 283.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=