jura novit curia 138 Domstolarna hade, i kraft av den roll de tilldelats i staten, en principiell skyldighet att i första hand tillämpa de juridiska reglerna. De hade dock inte ett självständigt mandat att utmana lagstiftaren, genom att göra sig till talesmän för olika rättspolitiska uppfattningar, genom att avvika från gällande rätt i ett enkelt fall. Domstolarna dömde visserligen på lagstiftarens uppdrag, men saknade dennes politiska mandat, vilket krympte ramen för argumentationen. Omdomstolarna tilldelades eller tog sig ett eget politiskt mandat skulle staten riskera att hamna i konflikt med sig själv. Olika politiska centra skulle då komma att konkurrera om makten. Stahl framhöll därför att domarens verksamhet alltid bedrevs ”in Vollmacht und unter Autorität des Souveräns.”556 I ett processystem av det slag som Kirchmann förespråkade fruktade Stahl att processerna vid landets domstolar bara skulle bli en förlängning av de redan existerande klasskonflikterna, eftersom det allmänna rättsmedvetandet inte kunde skiljas från den enskilda individens eller enskilda gruppers rättsuppfattningar.557 Därför kunde heller inte en domarkår bestående av lekmän förväntas bidra med något annat än sådana perspektiv om de anlitades som domare utan föregående utbildning i juridiken: Om domarkåren utgjordes av lekmän skulle således kontroverser uppstå om hur den naturliga rätten borde förstås. Det var därför inte säkert att ett fall skulle kunna avgöras snabbare av folkdomstolar än genom lagstiftning, eftersom samma konflikter skulle uppstå inom domstolen. Det var inte 556 Stahl, Die Philosophie des Rechts, bd. 2:2, s. 370. Att domstolsväsendet dömde och rättsbildade på ett mandat från lagstiftaren innebar dock inte att domstolsväsendet skulle vara avhängigt den förra. I sin rättsanvändning var domstolarna oavhängiga lagstiftaren: „Die reelle Macht nun, welche also die Gerechtigkeit handhabt, sind die Gerichte. Der oberste Grundsatz für die Einrcihtung derselben ist ihre Unabhängigkeit vom Souverän. Er ist erste Bürgschaft für wahre unpartheyische Rechtspflege, die Basis aller Gerechtigkeit.“ Stahl, a.a., s. 366 f. 557 Sandström, Rättsvetenskapens princip, s. 281. 558 Stahl, Rechtswissenschaft oder Volksbewußtsein?, s. 16. „Ja selbst die Zertrennung des Volks in so vielerlei Stände macht die Vertauschung des rechtswissenschaftlichen Urtheils gegen das Volksurtheil bedenklich. Die Hauptbürgschaft für den, der gerrichtet wird, lag ehedem in der Standesgenossenschaft der Richter, da der Stände nur wenige, hauptsächlich nur zwei berechtigte waren. Jetzt sind deren weit mehr: Adel, Bürgerstand, Proletariat, Militair, Civil, Geistlichkeit, Gelehrte, Literaten, alles das hat mehr oder minder seine Standesinteressen und seine Standesrivalitäten […].“558
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=