LXXXIX skrifterna att ingen skall hava makt att sälja annans tomt eller gård utan att denne givit honom öppen fullmakt därtill eller själv är närvarande. Hs C tillägger att alla gårdar och tomter skola pantsättas på rådstugan och ej annorstädes (tillägget utgör J 9: 1 i Schlyters edition). Intetdera av nu nämnda tilläggsstadganden i hs C kan ha beslutats av kommissionen. Båda tilläggen upptagas i handskriftsgruppen AHIP men icke i andra av de 1400-talshandskrifter, som Schlyter betecknat med bokstäver, än hs L i fråga om Kg 10: 1 och hs S i fråga om J 9: 1. Av intresse är att gruppen AHIP utsträcker J 9 pr:s fordran på fullmakt för rätt att sälja annans gård till att även omfatta pantsättning av gården; motsvarighet till denna utsträckning finns i hs S men ej i någon annan av de av Schlyter med bokstäver betecknade handskrifterna och ej heller i hs B 127 a. 3. Hs C och E. Den redan (Wessén s. XXV f, XXVIII, XLII och XLVI samt detta kapitel s. LIX) omnämnda försats, varav E 19 består i hs B, D och B 127 a, innehåller sexton ord av samma lydelse som början av E 33 i MEL. De ha uppenbarligen till uppgift att inleda en bestämmelse om vilket straff som skall träffa en man, som agat sin hustru till döds utan att han dock velat döda henne. Hs C och E fortsätta med att bestämma straffet; enligt hs E liksom enligt MEL E 33 kunde han dömas till döden men fick dock icke steglas, enligt hs C däremot skulle han dömas till böter och hans liv fick icke tagas. Därefter ge båda handskrifterna bestämmelser, som nära ansluta sig till MEL E 33. Här torde man kunna våga påstå, att kommissionen icke bestämt mera än den text, som återges i hs B, D och B 127 a. Troligen har man avsett att även i fortsättningen följa MEL E 33 men avbrutit texten på grund av att man icke kunnat enas om själva straffet. Sannolikt är att man på något håll ansett att stadgandet i MEL E 33 vore för hårt. Om vad nu sagts träffar det rätta, kan möjligen hs E visa den linje, om vilken man icke kunde enas inomkommissionen, och hs C vara ett förslag efter den mildare linjen, vilket man kanske icke hann behandla, innan kommissionens arbete avbröts. Det kan tilläggas att KrL (All) återger den hårdare linjen och hs A av MESt samt 1618 års edition av stadslagen den mildare. 4. Hs D. Efter fl. Dill har hs D ett från UL M 11 pr hämtat stadgande (se SGL 11 s. 402 additament B), som icke finns i någon annan 1300-talshandskrift av MESt. Icke heller detta tillägg kan ha beslutats av kommissionen. 5. Hs D och E. I R 12: 3, som lagrummet lyder enligt hs D och E, säges: /Erii thct ok annur brut (än som går å liv) hötes .epter thy the cera. Orkar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=