RB 7

xc han eig botum, wardhi rattier hans atpter thy bruten atra till, hwat nokor akatranden a:r eller eig, ok cer gatrningen openbar^^^ Orden orkar han eig . . . bruten ^ra till saknas i hs BC. Tydligen är den ursprungliga texten y^ru thet ok annur brut bötes atpter thy the atra, hwat nokor akatranden atr etc. Denna text torde ha beslutats av kommissionen; när tillägget senare infördes i någon handskrift, som varit förlaga till hs D och E, har man satt det på orätt plats, varigenom den ursprungliga texten kluvits i två delar, översättningen (nedan s. 175) vilar på nu angivna uppfattning. Hs B 127 a överensstämmer närmast med hs BC. I motsats till hs BC och B 127 a innehålla hs DE i Ä 1 och 2 stadganden, som i likhet med några handskrifter av MEL upptaga UL:s regel att arvsföljden avbrytes vid femte man (»ej må femte man ärva»). Å andra sidan utsträcka de båda handskrifterna istadarätten för en före arvlåtaren död persons bröstarvingar till att gälla även i tredje parentelen (d.v.s. de låta en arvlåtares kusiner eller deras barn bli samarva med arvlåtarens föräldrars syskon; se om nu berörda stadganden i hs D och E SGL 11 s. 78 f not 43, 48, 64 och 92). Här torde hs BC och B 127 a återge den text, som beslutats av kommissionen, hs DE däremot texter, som icke varit under kommissionens prövning eller som den underkänt. Att märka är att hs B 127 a (som emellertid är defekt efter orden tha atr brodher i flock 2 av Ä) här ansluter sig till hs BC och icke till hs DE. Även ett annat arvsrättsligt stadgande är i detta sammanhang av intresse. Enligt Ä 11 pr. som lagrummet lyder i hs B, C och B 127 a, skall ett arv, varom råder tvist, tillfalla dem, som enligt kyrkans rätt (B 127 a; Guds lag) ha mera uppenbar skyldskap till arvlåtaren än andra av de tvistande. Det är självfallet att man vid avfattandet av denna bestämmelse icke kan ha avsett att sätta ur kraft de arvsregler, som MESt ger i Ä 1—3. Bestämmelsens uppgift kan endast ha varit att införa kanonisk beräkning av släktskapen, när fråga blir om mera avlägsna fränder till den döda, än som avses i nyssnämnda flockar, närmare angivet fränder, som stå längre bort från honom än syskonbarn (kusiner). Något uttryck för att ärvdabalkens regler om arv skulle gälla vid sidan av den kanoniska rätten ger dock Ä 11 pr först i dess lydelse enligt hs D och E. Enligt dessa handskrifter skall vid tvist om arv släktskapen beräknas enligt kyrkans rätt och bi^erkö lagh (hs E: bierko ret och kyrkans lag). Sammanställd med lagens övriga bestämmelser måste denna lydelse ge vid handen att kanonisk Hs E företer några smärre avvikelser.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=