LXXXVII 1360 lär den emellertid icke ha utgivits. Det är icke sannolikt att Magnus Eriksson och hans rådgivare efter förlusten av Skåne haft tid cch intresse att utgiva en stor lagbok. Än mindre sannolikt blir det efter sommaren 1361, då Valdemar Atterdag intagit Visby. Vår framställning har alltså fört till att arbetet på stadslagen sannolikt börjat något av åren 1 3 5 3 till 13 56, att det fortsatt minst ett par år och att det sannolikt avbrutits någon gång under åren 1 3 5 5 till 13 60. Vid sidan härav har gjorts gällande att Magnus Eriksson sannolikt utgivit lagen antingen under åren 1355, 1356 eller 13 57 fram till slutet på november eller också under en period, som börjat kort efter den 20 juni 13 59 och slutat på hösten 1360. men det är mycket sannolikt att den exakt återger ett verkligt händelseförlopp. Magnus Eriksson befann sig den 19 februari 13 60 i Västerås (se brev av detta datum i Diplomatarium Dalecarlicum 1 s. 31 samt i Medeltida urkunder rörande Stora Kopparberget . . . utgivna av Elias Wessén, 1947, s. 41), och ett brev av den 22 maj 1361 fran borgmästare och råd i Västerås till borgmästare och råd i Liibeck (SD 8 s. 66) gör det sannolikt att i Västerås ett behov hade yppat sig av en lagregel liknande den, som Magnus Eriksson gav den 16 februari 1360. I brevet säges att en Stockholmsborgare, som inför rådet i Lubeck påstått att rådet i Västerås skulle plundrat en honom tillhörig kista med silverklenoder och annat gods, inför konung Magnus överbevisats om osanning och varit tvungen att återtaga sin beskyllning. De som beseglat brevet (tvä borgmästare i Västerås, ytterligare två Västeråsborgare och två Stockholmsborgare), hade alla varit närvarande, dä kistan med rätta {realiter) och i deras åsyn {matiifeste) tillslutits. Nu anhöll rådet i Västerås att rådet i Lubeck skulle upphäva den arrestacio, som Stockholmsborgaren med orätt verkställt därstädes. Det ligger nära att kistan bysatts i Västerås, att stadens råd därefter öppnat kistan för att taga kännedom om beskaffenheten eller värdet av den egendom, för vilken rådet alltså stod i ansvar, eller för att kunna bilda sig en uppfattning om huru man borde förfara med egendomen för att borgenärens fordran skulle kunna täckas, samt att den kritik, som Stockholmsborgaren riktat mot rådets åtgärd i detta hänseende, varit orsaken till att Magnus Eriksson (pä begäran av rådet eller av eget initiativ) utfärdat de i flocken angivna reglerna, huru det skulle förfaras med i \^ästerås bysatt gods. Flocken kompletterar MESt:s föreskrifter om bysättning av gods men den torde icke visa att MESt var i bruk i Västerås 1360 och heller icke att den da redan hade utgivits. Bysättning av gods är nämligen föremål för ett stadgande redan i Bj (kap. 40) och det är dä möjligt att bysättningen också förekom i Västerås före MESt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=