LXXXVI Det är dock icke säkert att konungen och hans rådgivare haft en mera ingående kännedom om lagens brister. Har lagen utgivits under de närmaste månaderna efter Eriks död, torde konungens beslut ha fattats i Skåne eller i ett till Skåne gränsande landskap,’’^ och det är då möjligt att man vid avgörandet av om lagen skulle utfärdas icke hade något exemplar av förslaget tillgängligt utan endast stödde sig på en kanske muntlig översikt av dess innehåll. En dylik framställning av ett lagförslag med den omfattning, varom här är fråga, kan ha varit mycket ofullständig, särskilt om arbetet på lagen icke fortgått fram till lagens utgivande utan avbrutits tidigare genom de politiska händelserna eller genom döds- eller sjukdomsfall bland dem, som medverkat till lagverket.*"' De första månaderna efter konung Eriks död torde utgöra den tid, då Magnus Eriksson kan ha haft den största nyttan i politiskt hänseende av att utgiva lagen. Har han emellertid icke utgivit lagen på sommaren eller under hösten 13 59, kan han ha gjort det längre fram; i november 13 59 inträdde nämligen en lugnare period genom en ny försoning mellan konungen och de stormän, som stått bakom konung Erik.*’' Senare än under hösten Under 13 59 vistades Magnus Eriksson den 6 april och den 29 juli i Hälsingborg, den 17 augusti i Falsterbo och, som redan framgått ovan av not 91, den 29 i samma månad i Lund (källuppgifter hos Grandinson, Studier i hanseatisk-svensk historia I, 18 84, s. 108). Det är icke troligt att han under de två första månaderna efter Erik Magnussons död företog en resa till mellersta Sverige, helst han i brevet den 29 augusti motiverar utväljandet av en så sydlig mötesort som Kalmar med hänsyn till försvaret av Skåne. Se om det sistnämnda Engström a.a. s. 27 not 70. Det är icke sannolikt att arbetet inom kommissionen avstannat pä grund av att kommissionen tröttnat på sin uppgift. Om sä varit fallet, hade man troligen tagit bort de ställen i laghandskrifterna, där orkar han ey botum förekommer utan att följas av ett förvandlingsstraff, och man hade vidare fyllt i E 19. Man skulle med andra ord ha tagit bort de drag i handskrifterna, som omedelbart ge vid handen att lagverket icke var slutfört. För dem, som länge sysslat med lagförslaget, hade detta icke tagit längre tid. I hs S — alltså Västerås lagbok — finns mellan de två flockar i rådstugubalken av MESt, som i Schlyters edition ha numren 34 och 3 5 (i hs S sakna flockarna i rädstugubalken nummer), en flock, som Schlyter tryckt som additament C till MESt (SGL Ils. 403 f, se närmare i det följande i kommentaren till rädstugubalken not 130). Enligt flocken skulle konung Magnus fastlagssöndagen (den 16 februari) 1360 i närvaro bl.a. av Nils Turesson ha stadgat att gods, som bysattes (sattes i kvarstad; se i det följande kommentaren till rädstugubalken not 229) i Västerås, skulle stå i bysättning fjorton dagar och därefter uppbjudas tre rådstugudagar. Sedan skulle göras med godset som med annan pant »efter ty som förr är sagt», d.v.s. enligt stadgandena i MEStrs jorda- och köpmålabalkar. Flocken möter först i en sä sen handskrift som hs S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=