LXXXI rum beträffande frågan, om man även skulle utarbeta en stadslag —en lag endast för Stockholm eller en lag, som kunde användas i vilken stad som helst. Under denna tid kan även en plan ha utarbetats för vad den nya lagen skulle innehålla. Dylika överläggmåste emellertid ha varit av rent förberedande karaktär. nmgar Den omfattning, i vilken MESt vilar på MEL, gör det uteslutet, att något mera ingående arbete på stadslagen kan ha skett, innan MEL var utredigerad. Och sannolikt önskade varken konungen och riksrådet eller Stockholms fogde, borgmästare och råd (vilka även de kunna antagas ha haft ett avgörande inflytande på frågan, om en stadslag skulle komma till stånd), att det stora arbetet skulle börja innan landslagen hade börjat tillämpas. Det torde kunna anses, att man i detta hänseende företrädesvis fäste avseende vid att landslagen hade antagits i de lagsagor, med vilka Stockholm hade de största förbindelserna —alltså Upplands, Södermanlands samt Västmanlands och Dalarnas lagsagor. I Upplands lagsaga infördes landslagen någon gång mellan den 19 februari 13 51 och den 18 juni 13 53. I Södermanlands lagsaga var den införd den 19 oktober 1 3 53 och i Västmanlands och Dalarnas lagsaga den 13 juni 1 3 52 (Västmanland) och den 24 februari 13 53 (Dalarna). Det är okänt, när den dessförinnan kan ha införts i dessa två lagsagor, men man torde kunna antaga att det varit ungefär samtidigt med att den infördes i Upplands lagsaga. I fråga om Södermanlands lagsaga kan därvid även tagas hänsyn till att landslagen infördes i grannlagsagan i söder mellan den 2 5 mars 13 50 och den 18 november 13 52.''’ Man torde då kunna antaga att arbetet på stadslagen har satts i gång något av åren 13 53—1356. Senare torde det icke ha börjat. Det är nämligen icke troligt, att man under de svåra förhållanden, som skapades genom Erik Magnussons uppror, har gripit sig an med att utarbeta en ny stor lagbok. Det kan betraktas som uteslutet, att ett dylikt arbete skulle ha satts i gång sedan Magnus Eriksson återfått makten i hela sitt rike. bruk. Schlyters uppfattniny, att den troligen skulle ha blivit tillämpad .åtminstone 1 Östergötland och Uppland från 1347, motbevisas direkt av diplom, som publicerats i SD år 1878, d.v.s. tretton ar efter det Schlyter utgivit sin upplaga av lagen. Se för vad nu sagts närmare »Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning» s. XXXI, LVII och LVIII. Se »Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning» s. LVII f. \'I Mai/niis ErUt.ssons S/adsUis/
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=