LXXI konungen gav Jönköplngsborna rätt att begagna den. Sedan konungen beviljat Jönköpingsbornas önskan att få nyttja hyccrkcrcvtt och förbjudit att andra lagars påbud och stadganden finge begagnas, säger han nämligen i brevet att han »dessutom» (insuper) bestämmer och vill, att de, som i Jönköping »hade gårdar eller besittningar» (curias sen posscssioncs habeutes) »och de som bebodde desamma» (et casdcin inhabitantes) ^ skulle erlägga skiit, när så påfordrades. Både den följande bestämmelsen, som här saknar betydelse, och den därefter kommande, som ger förbudet mot handel på landet, börja med ordet »likaledes» (item), varigenom även de få karaktär av tillägg till stadgandena i bytcrhcnett. Då således bestämmelser om shut och handel på landet saknades i den bya^rkera^tt, som det var meningen att Jönköplngsborna skulle tilllämpa, kan författaren av 1349 års brev med bycerkcrcett icke ha avsett MESt, i vilken bestämmelser i dessa ämnen funnos. Brevet måste med bycvrkercvff avse Bj, i vilken motsvarande bestämmelser saknades. Om 1349 års brev med bycvrkercvff skulle syfta på MESt, skulle vidare de stadganden om skuf och om handel på landsbygden, som brevet ger, vara sekundära i förhållande till reglerna i MESt. Bestämmelsen i 1349 års brev om skuf är för allmänt hållen för att man av dess innehåll skulle kunna sluta, om den är tidigare eller senare än MESt. Brevets bestämmelser mot handel på landsbygden äro däremot mera utförliga och en jämförelse mellan dem och bestämmelserna mot dylik handel i MESt ger vid handen, att brevet icke kan vara sekundärt till denna lag. Brevets stadgande, att inköp i och för kläder åt köparen eller hans familj icke skulle falla under det allmänna förbudet mot handel på landsbygden, hade icke motsvarighet i MESt. Där var förbudet i det närmaste generellt.Om lagen vore äldre än brevet, skulle alltså Magnus Eriksson, då han lät Jönköping nyttja MESt, ha skapat ett undantag från lagens regler, trots att dessa voro helt nya. Elan skulle vidare ha stadgat att Jönköping i ett (visserligen underordnat) hänseende icke skulle ha samma förmån som andra städer, och detta skulle ha skett genom en bestämmelse, som varje landsbygdsområde skulle kunna åberopa som skäl för ett liknande med- •>** Undantag göres blott för kötthandlare; dessa fingo rätt att under viss kortare tid på året köpa pa landsbygden vad som tillhörde deras rörelse, såsom boskap. Se härom MESt Km 1 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=